stadsvandringar

   Netflix, alltså, vad skulle jag göra utan dig? Jag älskar dig.

   Har precis kommit hem efter världens finaste skidsemester med Nikki + familj. Har mått sjukt bra. Har haft stressen lite i bakgrunden av mitt huvud men inte så värst farligt och har inte rageat på något. Alls. Förutom lite igår kväll när jag och nikki ba FUCK KARLAR NI SUGER VI HATAR ER FUCK YOU men annars har det varit lugnt. Och bäst. Och jag har bara skrattat jättemycket hela tiden för att allting har varit soligt och fint och bäst. Livet har varit bäst. Ville bara säga det. Att mitt liv är bäst, för det mesta, men att det är de arga stunderna smo ofta får vara med på bloggen. Och de SUPERLYCKLIGAOHMYGODLIFE-stunderna, men allt mellan är liksom bra liv. Har aldrig ett behov att skriva det för vet ändå så väl att mitt liv är fint och bra och bäst.

 

   Men nu är jag som sagt hemma igen och kapitalismen och kvinnohatet och främlingshatet påminner sig och säger "Du måste göra något åt detta Jessica!!! I alla fall skriva om det på din blogg så du, vid argumentation, redan har utlagt och formulerat hur du tycker och tänker". Hehehehhe. Men jag har haft det bra i Gesunda. Himlans massa bra. Bara så ni vet.

 

 

   När jag trodde att mitt hopp om mänskligheten INTE KUNDE BLI MINDRE FÖR FAN http://www.angolarodeo.com/?q=node/7

   Två 20 åriga män har blivit dömda för våldtäkt efter att ha haft sex med samma 14 åriga flicka.

Tjej i min klass: Fucking fjortisar. Jävla fucking fjortisar.

Tjej2: Vadå? Jag hörde inte vad du sa berätta från början?

Tjej1: *berättar om händelsen som står ovan*. Det är ju bara tjejen! Det är ju bara tjejens fel?????? Eller, jag antar att det är det.

Tjej2: Jävla fjortisar.

 

 SPYR SPYR SPUR SUNJNS UHUHUHUH ÄCKLIGT USCH SKULDBEKÄGGNINGEN DÄR UH UHUHUHUHUHUHUHUHUHUH SPYR KOMPIS

   Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, bokstavligen talat aldrig (förutom i eventuella sammanhang av livskris när jag försöker passa in i mängden och försöker göra som alla andra), men jag behöver en semester. Och jag måste sluta skriva semester med två M MEN det är för fan två vokaler kring M:et, följ reglerna bara jävla rebell ord.

   Alltså SAKNAR att vara fancy. Saknar allt nice. Är bara ett kläggigt stressmonster nuförtiden, och det är KLÄGGIGT alltså äckligt för jag VILL INTE vara ett monster. Måste hitta till fancyness, mest för att hitta tillbaka till en stabilitet, har samtidigt lovat mig själv att inte köpa kläder förens jag lyckas dra mig till stockholm och kan shoppa loss på apparel :P Bästa bästa bästa apparel. Man kanske kan vara fancy utan fina kläder HAHA skoja HAHA skoja igen jag lät sjukt ytlig där. Men det är jag väl, alla vet ju att utseendet ÄR ALLT. HALLÅ! VISSTE NI INTE DET! Jorå ni visste ;) Här är en påminnelse annars:

 

 

  

 

   Nä ska försöka sluta vara så bitsk, folk blir tydligen rädda (OBS EJ PIK jag har märkt att folk blir rädda för mig ahhahahehehhiho). För övrigt tog jag bilderna från Genusfotografen och han är ju så sjukt flummig liksom "vaaää kvinnor och män framställs olika pga kön hääää kvinnor duger bara till sexualisering det är fel ööööäääh världen ni måste öppna era ögon för patriarkatet äääääh" - är inte det löjligt så säg. Dessutom skriver han några konstigheter om fiskporr, alltså är inte så insatt men fiskporr? Någon som gillar det är uppenbarligen gAnSkA sÅ rUbBaD öÖöÄääÄåÅÅåHhhH.
   Nej juste. Sluta vara bitsk var det ja. Förlåt. (Som om jag någonsin kommer sluta HA)

 

   Alltså detta med att läsa igenom sin gamla blogg är förjävla gosigt. Muntrar upp. Så mycket man inte tänkt på på länge, som den gången när jag + syster skulle till Göteborg på miniweekend och José Gonzalez spelade precis utanför vårt hotell. Det var magiskt. Eller när jag skriver "efter det gick jag på körskole-möte-grejsimojs, snart börjar jag övningsköra!!" och nutida-jag ba "JAG HAR FUCKING KÖRKORT AAAAAAAAHERMERGERD".

 

 

   Alltså allt är så himla tok. Man borde inte titta i sitt förfutna för mycket ha ha, man borde låta det vara där borta. Jag har skrivit så himla mycket om honom. Honom honom HONOM hOnOm HoNoM ja det där uuuuuuh orkar inte att jag skrev så pass mycket om honom orkar inte att han fortfarande finns i mitt huvud orkar INTE att det är det mest orealistiska jag någonsin varit med om? Om man slår ihop alla mina dumma crushes genom livet typ bertil alla karlar och ja, kommer inte ens på någon mer nu. Om man slår ihop dem så kommer man typ ändå inte upp i hur MYCKET jag tänkte på Honom med stort H och så vidare. Förstår inte vad grejen var. Förstår inte vad grejen är. Kommer nog aldrig förstå det, tror jag, förutom om något skulle hända ochsåvidaresåvidare men eftersom det ej är aktuellt så kommer jag nog aldrig förstå den aspekten hos mig själv som är honom. Ja. Det är fan lite sjukt.

way för sent när man ska upp klockan sju för å åka till flygplatsen.

   JUST DET GLÖMDE! Har klippt mig idag. Mitt hår är lent som, jag vet inte, Jesus rumpa. Alltså en babyrumpa fast Guds baby så EXTRA LENT. Dör på det, det luktar gott också. Så är väl inte helt forever alone :P

   Såg en sak diverse saker och kände bara hur jag blev daskad i ansiktet av en :P-tunga. Ja. Precis så. Den här: :P. Och sen att bli slagen i ansiktet av dens tunga. Livet är konstigt och konstigt och konstigt. Blir inte bättre att jag sitter och trånar efter lärare i två timmar under projektredovisningar. HAHA. Alltså nej. Blir ej bättre. Men vad ska man göra rååå? Det är tråkigt annars.

   Såg Kate & Leopold idag. Hugh Jackman - du är det finaste jag veeeeeet när allt annat här är faaalskt och fel. Och så vidare. Den filmen är så fucked-up söt. Jag förstår äntligen alla människor i romantiska komedier som någon gång i filmen står och skriker "alla jävla uppfattningar om kärlek som Hollywood gett oss är bara SAGOR det händer INTE ARGHHHHHH *slår sönder något alt. gråter lite*" - detta sker såklart innan de själva slutar i ett kärleksförhållande i sann hollywood-anda och det visar sig att "NEJ! Det händer inte bara på film! Det händer i mitt liv också!". Men i alla fall när de sitter där och skriker över hur romantiserade filmer ger oss fel uppfattning om kärlek brukar jag jämt sitta där och ba "Chilla. Varför blir du galen. Vilken fel uppfattning. Det löser sig det gör det alltid det kommer ordna sig". Men jag kanske har blivit cynisk, eftersom ingenting någonsin händer i livet :-)

   Nej men på en mer seriös note så tog mitt liv stopp när jag blev sjuk och jag förlorade diverse bra rutiner/livet. Men nu börjar jag bli rastlös efter stoppat liv och tycker att det kan sätta fart igen. Det började ju bra förra helgen men jag hinner liksom inte med något, jag jobbar bara. Imorgon är det alla hjärtans dag. Då jobbar jag (tar att jag är singel då ;P). Och då tänker jag ha rött läppstift i "alla <3-ns dag"-anda men egentligen bara för att vara rebellisk mot att jobba. Vet ej hur det är uppror men. Då kommer jag få servera diverse kära par som ba "ska vi ta oss en liten middag innan kärleksbion" och jag ba "ahmen snälla gå jag vill sluta jobbet". Alltså jag tycker verkligen om mitt jobb egentligen, är bara mycket just nu och så vidare.

 

   För att avsluta på en happier note så tänkte jag bara droppa att Hugh Jackman är så gudomlig. Alltså verkligen. Jag tycker dock han har blivit lite sämre med tiden pga spelar bara roller som anspelar på hans MUSKELSTYRKA ARGH! Men förr, på den gamla goda tiden när han bara var en musikalkung från Australien (ha ha dat beskrivning) så var det en helt annan sak. Jag tänker på filmen från min uppväxten som jag och mamma tittade på på VHS, Kate & Leopold. Kärleksfilmen om en man och en kvinna som hittar varandra genom några hundra år. Åh dat love.

   Har nyss sett den brutala dokumentären om mobbing, den handlade om barn. Som mobbar barn. Hur barn reagerar, både mobbade och mobbare. Hur vuxna hanterar. Hur dåligt barn mår, vilka följder det kan få. Hur barn avslutar sina liv på grund av mobbade, hur barn lider. Ja. Barn. Som är något närmast mitt hjärta. Jag vet inte hur det blivit så, jag vet inte varför jag är så när det handlar om barn, men de är ju så otroligt hjälplösa. De är barn! De har funnits på jorden i elva år, fjorton år, fem år, då har man inte sett tillräckligt för att kunna förstå eller ta ställning, då ska man absolut inte behöva ta ställning till saker som avgör ditt och andras liv.

   Så ser man hur vuxna hanterar det, hur de inte bryr sig om att förstå. Och förstår man inte så är det väl nästan omöjligt att ändra någonting så det som blir är "läget är vad det är, vi kan inte komma åt det", som att det inte spelar någon roll. Som om barn förstår nog att se "det kommer inte vara så här resten av mitt liv" på något när de aldrig någonsin upplevt något annat. Det är som att säga till mig "men förstår du inte att det finns människor som är hälften människa, hälfte hund?". Nej klart som fan att jag inte vet det när allting jag någonsin sett och upplevt säger tvärt emot att det är jordligt möjligt. Och så förväntar man sig det av små barn nej jag blir så ledsen.

 

   En av de värsta sakerna är att efter att ha sett dokumentären så läser jag hur folk skriver om den. "Jag vill bara döda mobbarna vilka horungar riktiga vidriga äckel" "Jag tycker så synd om killen som blev mobbad om jag skulle träffa mobbarna skulle jag sätta en kula i dem var". Man ba GRÅÅÅÅÅTEEEEER FÖR ATT POÄNGEN GÅTT FÖRBI DIG ÖVERALLT. JA JA JA JA det är jättesynd om de mobbade, så brutalt hjärtskärande synd att man inte kan hantera det någonstans. Men mer hat? Mot barnen? De där små varelserna som är så lättpåverkade eftersom de fortfarande håller på att formas som personer? De där små varelserna som är lika ömtåliga som ett öppet sår? De är inte färdiga än, det kan man inte förvänta sig av dem. Jag tycker aldrig att det är ett barns fel. Alltså jag vet att världen skulle kunna dra upp 20 000 exempel som skulle tala för att jag skulle ändra min åsikt, för att det ibland är barnens fel när två barn dödar ett mindre genom misshandel. Men hur kan det vara barnens fel? Kan man inte ställa sig frågan VARFÖR de gör det och sedan hjälpa dem utifrån det? Jag tvivlar stark på att ett barn vaknar en morgon i sitt hem där hen blir älskar och uppmuntrad och lär sig alla människors värde och ba "äej fan den där killen vill jag SLÅ SÖNDER FÖR HAN ÄR SÅ JÄVLA FUUUUUL". Det kommer inte från barnen. Och det hör man alltid, det vet jag när jag tittar tillbaka på mini-mig, hur de upprepar exakt vad deras föräldrar säger. Vad deras förebilder gör. Jag tror inte hatiska värderingar kan födas i ett barn utan underlag bara sådär, jag vägrar tro att barn kan födas hatiska.

   Och det är därför det gör så ont när de far illa, ondskan kommer inte därifrån. "MEN VAR FÖDS HAT DÅ VILKEN ÅLDER SÄG VILKEN ÅLDER HAT BÖRJAR FÖDAS NÅGONSTANS MÅSTE DET JU VARA EFTERSOM DET EXISTERAR VILKEN ÅLDER!!!" helt ärligt så bryr jag mig lite om de vuxna i denna diskussion från den vinkeln just nu. Kanske när någon biologisk funktion kickar in som gör att saker sker. Hur barn blir utsatta gör mig bara så himla ledsen.

   Dem be kaosing and kaozing. Kan folk snälla rara sluta säga "vart" när det ska vara "var" och vice värsa (skoja det där var elakt och nedlåtande *tar tillbaka felstavningen på versa*) herre kära gud det är fel. Skulle kunna skriva i hundra år om saker som irriterar mig men kontentan är; kolla din grammatik för fan, googla om du är osäker för att annars kommer min svenskalärarbabe bli ledsen. Kolla grammatiken bara, snälla, jag har gjort samma misstag med dem/de - and it ain't pretty. Ska sova nu. Byebäb

    Blev glad. Och go i hjärtat. Nostalgisk. Minns absolut allt vad allt syftade på i alla ord i alla texter, ungefär. Så det är fint. Blir lite ledsen också, för just nu bryr jag mig inte så mycket om så mycket. Och det är ju otroligt tråkigt. Jag försöker pusha tillbaka till en som bryr sig mer om allt som jag gjorde förut, blir påminnd i bloggen, men går inte så bra. Ska fortsätta försöka. Det måste väl gå någon gång, gå över i alla fall. Men i denna stund av förvirring över varför jag inte längre bryr mig så var det INTE en bra idé att kolla på en massa fina bilder på mig i lugg. OBS! Jag la bara upp fina bilder jag tog på mig i lugg för att motverka deppen jag ofta kände över att jag hade lugg OBS! Så det blir väldigt missvisande för min hjärna såhär i efterhand OBS! Och detta är ännu sämre eftersom jag snart ska klippa mig men antagligen kommer få ett ryck och ba YOLO KLIPP AV MITT HÅR KLIPP AV MIN LUGG och så står jag där på studenten med för kort hår och en lugg som bara är ivägen.

   Ja, skönt att vi kunde avsluta detta inlägg på en happy note. Ska titta mer på fina gamla inlägg nu, puss.

Denna lilla bildserie. Älskar honom så mycket av diverse anlendingar.

 

Mig själv SOM AVATAR!!!

 

 

Mig själv i lugg, den korta perioden då den var gosig och jag var fancy.

 

 

HÄR ÄR SLUTLIGEN FINA INLÄGG MAN BLIR (jättejättejätte)GLAD AV

   Alltså HA HA jag är så himla töntig. Varför?? Varför är jag så töntig??? Det är kult men ändå. Jag gick precis in på jessicaspersika.blogg.se för att gräva en fram en bild från Paris och demostrera min töntighet men hittade en massa annats gos??? Åh jag som måste sooova nuuuu. En gång i tiden (när jag hade oändligt många bilder på datorn som jag samlat på mig under x antal tid, innan jag fick macen) brukade jag göra peppinlägg med bra bilder (mest coola människor eller män jag trånade efter) för att peppa. Dessa inlägg var SÅ HIMLA FANTASTISKA men just nu har jag inte en så stor samling att det är möjligt riktigt. Någon gång kanske.

   Lite annat blandat, roligt som jag stötte på var..... trummvirvel..... *gör ett nytt inlägg*

1. Vän jag beundrar för att hon är så sig själv och bäst sa "men alltså du är ju typ den pangigaste pangbruden jag känner"

2. Två vänner talade om att jag utstålar någon slags snällhet så att ingen kan tycka illa om mig. För jag är snäll och söt. Då blev jag glad för snällhet är en egenskap jag lägger mycket värde i (!!!!).

3. Tjej jag träffade på krogen pga satt i samma sällskap sa att jag var den vackraste kvinnan hon någonsin sett samt bad om ursäkt för att hon stirrade på mig men hon blev förtrollad. Alltså detta helt seriöst. Tycker egentligen inte om att lägga värde i utseendekommentar men hon var så himla gos att jag gör medvetet undantag osv.

 

4. En kär och fantastisk, älskad vän sa "jag har träffat människor som har fått mig att förstå vad feminism är och hur ojämställt samhället är och vad som är viktigt - du är en av dem Jessica". Dog av kärlek eftersom detta är den största hjärtefrågan jag har (efter barn? De ligger lika).

5. Hade en jättefin komplimang på lager som jag ville spara och tänkte "måste skriva till den i listan!!!!" och sedan gjorde jag det inte och nu minns jag det inte. Nummer 5 sparas till ifall det kommer tilllbaka.

   Hallå bitches be crazy! Jag mår bra! Alltså sådär jättebra, vet ej riktigt varför. Igår hade jag och Livia jättekul, alltså roligaste roligaste roligaste vilket jag inte förväntat mig innan. Så det var nice. Träffade en viss gull och han var gull. Det är gull. Borde egentligen göra honom till en ny Karl, men jag är inte säker på att han är en. Trots att han visade tydliga tecken på att hade much more guts än jag tidigare trott, så det var ju nice. Guts är nice.

   Idag har jag repeterat til sceniska projektet hela dagen, det var OCKSÅ jättekul trots att jag var så överbakis/fortfarande full/kaos. Våra lärare är det finaste jag vet i världen och jag vill samla alla i en liten ask som är ett hjärta och stoppa in det hjärtat i mitt egna så jag alltid har dem med mig. Skoja :P Nej men de är fantastiskt överväldigande underbara åh.

   Efter 7 timmars repetitioner under väldigt tvivelaktiva förhållanden (allt snurrade för mig fram till efter lunch) och mycket joy så skulle jag jobba. Jag sov 4 timmar och skulle jobba efter 7 timmars repetition. Kroppen skrek "NEJ FÖR FAN gör det inte", hjärnan skrek "jag ställer då inte upp på detta", levern skrek "jag har inte tagit igen mig sedan igår och du vet att du kommer få bakisskakningar just saying", hjärtat sa "är du säker på att det här är en bra idé gumman? Jag oroar mig för dig". Men jobba gjorde jag. Kom dit och såg en bokning på 30 pers som var klockan sex, sa okej vi kör jag ska bara äta lite. Men alla kom tidigt så jag fick kasta i mig en club sandwich inne i köket ha ha. Vad gör man inte. Bokningen var nästan bara helt underbara män och kvinnor som var från västerås kammarkör (så gulliga) och efter middagen började de spontant brista ut i hundrastämmig sång som alla joinade lite titt som tätt. Mer tätt än titt ju längre kvällen gick. Så fin energi. Och en hade fyllt år så de gav henne blommor, läste en dikt de skrivit och sjöng grattis i hundra stämmor (OBS överdriver men nästan inte).

   En av människorna var en man. En man vid namn per-arne (ja gull) som jag tycker om to the moon and back eftersom han är den enda i skolledningen som stöttar elevkåren. Han inte bara stöttar oss, han anstränger sig och kämpar för oss. Samt klär sig alltid fantastiskt fint med små såna där sjalar runt halsen (snusnäsdukar typ?? Fast finare, hittar inte ordet), är otroligt söt bara. Vid kvällens slut tog jag mod till mig (läs: tog tillfället i akt när hans fru stod och babblade med mig så han också var tvungen att stå vid mig en längre tid) och sa "känner du igen mig från elevkåren", "hehe ja lite", "fast det gjorde han inte först!" inflikade hans gullefru. Så pratade vi lite och hela min kväll blev ännu mer gjord.

 

   Människor är fina, människor är bra, vi borde alltid visa det och säga det och KASTA DET I DERAS ANSIKTEN OCH BA DU ÄR BRA VET DU HUR BRA DU ÄR BÄST och för att illustrera att allt detta ska sägas på ett andetag så undvek jag skiljetecken (häh det var inte därför, jag tycker bara att det är roligare att skriva utan skiljetecken anledning: okänd).

 

Kate Nash – Foundations Kate Nash är asfin??? Har inte riktigt vetat det förut?? Tack Angelica Blick för att du öppnade mina ögon för Kates bästhet P.S. I love you.

   Alltså jag vet att jag har varit hetsig, kaosig, strukturlös och allmänt irrelevant på bloggen på sistonde. Då blir jag ledsen, mest för att det rent stilistiskt ser otroligt fult ut. Jag saknar att skriva fint och samlat och vara pretentiös. Grejen är väl mest att jag har så mycket kaos att häva ur mig att alla texter blir som tal, det är ok om det händer once in a blue moon men att det händer alltid - nej.

   Med detta sagt kommer jag inte sluta skriva som jag på senare tid skrivit (fult). Jag kommer antagligen falla tillbaka snart så fort jag har något nytt, färskt att hetsa över - förslagsvis när jag sett gårdagens uppdrag granskning. Mina till utseendet fina och pretentiösa texter går enbart in till skolan, that's where it counts osv. Men det countas här också för min egen skull egentligen, orkar bara inte. Skriver detta mest för att säga "jag vet att hela bloggen är ful!!!" och "kolla jag kan fortfarande skriva fint" och eventuellt "jag vet att det är att skjuta sig i foten när man lägger in tusen, random bilder i ett inlägg för att göra det fint och genom det gör det så, mycket, fulare och plottrigare".

 

 

   Detta skrev jag då igår när jag fick nått infall. Inser nu att jag skulle läsa rubriken som samhällsstruktur, genus hehehhe. Har inatt klockan 03.00 skrivit klart mitt samhällsarbete om könrollernas roll i samhället (hehe). Är nöjd, under omständigheterna att jag började denna vecka (planeringsdrottning) och att ämnet är så pass crazystort och jag ändå inte svävade iväg... så mycket. Är faktiskt nöjd, könsrollerna är så viktiga att prata om att jag smäller av lite av tanken. Så. Mår ganska bra just nu. Lite ångest för att jag inte minns den senaste helgdagen jag spenderade hemma och att idag blir en i mängden eftersom jag ska ut. Lite mindre ångest för att jag ska träffa Livia och hon är bra. Mikket bra. Mår stillsamt bra, saknar action i livet lite just i denna sekund när jag tänker på det, men inte annars. Annars krigar jag mest på och försöker att planera men misslyckas, fake it 'till you make it.

 

   P.S. Min omtalade lillebror med sin fantastiskt konstiga musiksmak (han som untzar till gagnam style och scream and shout hela tiden) har en ny favoritlåt och det är denna klassiker. Nivån av otippat i det, men ändå lite stolt. D.S.

 

    ALLTSÅ roligaste någonsin. Bästa cougar town. Mest vinner det "roligaste någonsin"-titeln pga Michelle Willias som ba "no slut, what, whut" alltså HAHA vad gör Michelle Williams på Cougar Town? Svar: Är bäst som vanligt vem kan haffa Ryan Gosling om man ej är bäst liksom JUSTE ingen så hon måste vara bäst.

   Alltså min lillebror kom nyss in och ba "du får jag fråga dig en sak. Tycker du den här tjejen är söt?" *visar bild på blond tjej som tar kort på sig i spegeln och ler pilimariskt. "Eh ja hon såg snäll ut, och glad" *försöker vara normmedveten och inte säga utseende-komplimang ok skadad*. "Ah okej jag bara undrade, det var inget undrade bara".

   TRAAAAAAUMAAAAAAA alltså om min lillebror på elva år OBS ELVA FUCKING ÅR EN ÅLDER NÄR ALLA VAR IHOP NÄR JAG VAR ELVA HERREMIN USCH FOLK PUSSADES JU FÖR I HELVETE USCH BARN SOM PUSSAS UUUUSCH skoja men är traumatiserad :) I alla fall; om min lillebror på elva år har börjat tycka att tjejer på något sätt är attraktiva är ju detta det största traumat i mitt liv. TRAUMA. TRAUMA. TRAUMA. Alltså söt som ville höra min åsikt (varför? Tycker han om mig?? He he) men never the less trauma :) Bu kan man inte bara hoppa till att han är typ vuxen och har en flickvän som han *kilar stadigt* med så jag inte behöver tänka på alla saker som kan gå fel HAHA ok konstig och överbeskyddande men seriöst. Detta känns inte bra.

 

   "Call a girl beautiful and you won't belive how much it will make her day." :)

   åh sorry glömde att utseendet är allt och det kommer göra mitt liv om någon kommer och bekräftar att jag är vacker :) Alltså jag kommer (uppenbarligen) bli så glad att hela min dag är gjord :) Alla problem är bortblåsta!!! För nu vet jag, jag vet, att jag är vacker :) Och det är trots allt det viktigaste, speciellt eftersom jag är en girl :) En boy skulle inte få sin dag gjord om han kallades vacker, han skulle ba "k bry", men en girl. En girl skulle ba "hela min dag är nu gjord :) du won't belive hur mycket den kommentaren om mitt utseende gjorde min dag :) You woooon't beeliiiiive it, brb ska köpa lite skor och väskor och nagellack för att få mer utseendebekräftelse cuz that's how I, as a gurl, roll".

   Jag tror min stora skräck för att bli/vara blåst grundar sig lite i att jag bara skulle bli ett *PrEtTy FaCe* då eftersom en dum tjej automatiskt är ett objekt som inte kan värja sig från att objektifieras pga blåst. En tjej fördummas ju liksom naturligt per automatik och om man på det faktiskt är blåst så ligger man risigt till. En annan del av skräcken grundar sig på blåst=fattar inget=maktlös=kontrollbehov ej uppfyllt, men alltså det är väl en annan femma.

   Ordbajsar på detta sätt pga borde plugga men alltså ja. Det var väl värt ändå. För dessa jävla motton som cirkulerar om att en tjej ska vara så eller så eller så och alla grundar sig på hur hon ser ut eller hur hon tillfredsställer en man. Dessa motton är fan fucked up. Och alla ba SoOOoOOoOo TrUeEeeeEeeEEEEe och jag ba ANALYYYYYYYYYS :)

 

 

   Idag såg jag en liten gullekatt sitta i trädet utanför vårt fönster pga hade blivit uppjagad där av annan asstor monsterkatt. Kattis (minikatten) satt i trädet och sen kom Kattos (monsterkatten) som var typ lika stor som ett litet jävla lodjur (har aldrig sett ett lodjur i verkligheten så egentligen helt ogrundad jämförelse men) och ställde sig under trädet och såg ut såhär "mmmmm jag ska äta upp det *dregglar och slickar sig om munnen* mmmmmmm". Och min mamma fick panik och ba "KNACKA PÅ FÖNSTRET SÅ KATTOS GÅR (hon sa ej kattos men för er skull)" och panik utbröt såhär:

Jag: *baknar frenetiskt på fönstret i panik* JONATHAN SPRING UT OCH SKRÄM IVÄG KATTOS

Jonathan: shit shit katten shit shit uouuouoo (gjorde konstiga ljud och sprang ut)

-Kattos skrämdes iväg och alla andades ut och Mats ba "herregud blir ni rädda för detta staaaaaadsbooooor (han kommer från småland ok)". SÅ KOMMER DEN TILLBAKA mer hungrig än någonsin och är verkligen påväg upp i trädet och Kattis har panik uppe i trädet och kommer inte ned och allting kaosar och sen KLÄTTRAR KATTOS UPP I TRÄDET PRECIS UNDER KATTIS GREN OCH DE BÖRJAR TYP SLÅSS I TRÄDET FÖR KATTIS BA "kom inte hit kom inte hit u jag vill inte!!! *viftar med tassarna*" och kattos ba "MMMMMMMM MMMMMMUMS DREGGEL UÄK".

   Och jag fick världens panik och ba JAG KAN INTE KOLLA DE KOMMER DÖ JONATHAN UT RÄDDA KATTEN AAAAAAAH KAN INTE KOLLAAAAA och mamma ba SLÅ PÅ FÖNSTRET SLÅ PÅ FÖNSTRET och sen sprang Jonathan ut och fick iväg Kattos och allt var kaos och jag skakade och alla skrek och sen skrämde vi iväg Kattos och Kattis vågade äntligen komma ned och jag var skärrad för resten av kvällen och är numera rädd för katter.

   "Du är man. Du har ett ansikte" ALLTSÅ DENNA REKLAM GER MIG SPADERKRUPP ALLTSÅ VAD ÄR DET ENS VEM FA AN KOM PÅ DEN SLOGAN. "du är man, du har ett ansikte" nej alltså nästa tandkrämsreklam "du är människa, du har tänder", tvförsäkring "du är tv, du kan gå sönder" ALLTSÅ SÅ DUM REKLAM det låter som en grottmänniska som ba "i be man i own face" man ba ?????. Blir irriterad för att mannen som pratar låter så dum hela reklamen å gerard butler varför du du är nu förstörd för alltid usch.

   On another, happy, note så har jag väl panikångestattack konstant på grund utav judendoms provet :) mest för formuleringarna förstår inte vad min gullelärare vill åt åååååh buuu vad har judendomen för betydelse i världen? I don't know :( Aja det var allt måste kolla på scandal nu :)

   Alltså det där inlägget (föregående) var ironiskt jag vet inte varför jag gjorde det kanske för att alla tror att jag är fullt carpe diem-seriös när jag säger YOLO!!! (trots att jag säger det mest på riktigt men ändå ironiskt). Det är inte som att jag kommer flytta hemifrån och tapetsera min fondvägg med "YOLO you only live once You Only Live Once you only live ONCE Yoooou onlyyyy liiiiive ONCZE YoLo yOlO yololololololololololo" och tro att jag fortfarande är en verklig människa. Eller byta min **omslagsbild** på facebook till "you know babe, you only live once, so YOLO" (ja det var en pik till dig filippa reinfeldt-instagram-följare-som-går-i-min-paralellklass-och-har-"carpe diem"-över-hela-din-facebook). Nej. Precis som YOLO är en kul sak att säga är Screm and shout en kul låt att untza till. Nothing more, nothing less.

   OCH JA mina damer och herrar, det är sånt här jag sitter och skriver när jag för allt i mitt liv försöker undkomma religions-provs-plugg. För. Allt. I. Mitt. Liv.

    Alltså min lillebror dunkar HELATIDEN "scream and shout" med will.i.am (bästa ordleken) och britney så jag finner mig själv HELATIDEN sitta och gunga helt casual i ett annat rum. Den är fett katchy? OK. Inatt drömde jag att jag och Blondinbella haffade/att jag var hennes pojkvän Odd och nu känns livet bara allmänt awkward.

   Pluggar även judendom och får panic at the disco över hur jag sedan ska formulera uppgiften som är provet. Livet är upside-down med andra ord, mår inte så bra, känner mig stressad, vill egentligen göra absolut ingenting men skall på bio och öldrick med Elsa ikväll så hoppas det ska pigga upp mitt hjärta eller nåt. PUSSpusskramgos