stadsvandringar

   Det här med att jag söker på "inspiration" på tumblr och det mesta som kommer upp är viktminskningsgrejs #skinny #love #life #if #i #was #100 #kilos #thinner #fitspo. Samt "to be old and wise, you must first have to be young and stupid" (alltså den texten kom verkligen i var tredje post typ) alltså en omskrivning av YOLO som låter ganska fel grammatiskt? Eller gör det inte? You must first have to be? Slutligen en hel del "KÄNN DIG VACKER DU ÄR VACKER SOM DU ÄR UTSEENDEUTSEENDEUTSEENDE" "don't think of yourself as a ugly person, think of yourself as a beautiful monkey". Och mitt hjärta ba suckar suckar suckar men brister ej. Jag blir så trött av utseendefixeringen SÅ TRÖTT SÅ TRÖTT men förstår skyller inte på någon osv a change has to come dock.

 

   SOM EN MER PEPPIG COMEBACK PÅ DET än att skriva en rant om samhället gör jag ett eget peppinlägg osv det kan behövas.

   Babys babys jag läste precis min analys av Fågeln som vrider upp världen och den är fan mitt guldkorn av skapande i världen. Och jag känner mig lite vemodig inför det men ändå stolt. Jag skyller dock på boken, det var dens förtjänst genom att vara så perfekt och inspirerande och perfekt. Perfekt. Kan inte fler saker i livet vara så perfekta och verkliga, alltså inte bara i ens romantiserade fantasi? Det var inte en retorisk fråga utan undrar verkligen genuint om det inte vore möjligt att fler saker vore perfekta förutom Fågeln som vrider upp världen, Bman och typ killar som faktiskt luktar gott. Det är en minoritet då den överväldigande majoriteten luktar socker sött äckligt så att man ba "CHILLA MED PARFYMEN FÖR FA AN JAG FÅR DIABETES OCH MÅR ILLA NU TACK SÅ MYCKET".

   Jag vet att jag börjat använda ordet "romantisera" i olika former i överflöd här på bloggen men det är så himla mycket mitt liv och jag känner att jag måste ta ned mig själv på jorden genom att säga DET ÄR DITT LIV. Så. Förklaring klar. Min "kärlek på burk" playlist börjar arta sig SÅ JÄVLA BRA att jag blir lycklig och vill hoppa på det av lycka. Alltså nästan haha med vänliga hälsningar Miss Överdrivare. Är bara hög på kaffe.

   Älskar kaffe så mycket. Min kärlek med kaffe har verkligen vuxit sig stark under sceniskatiden. Haha. Hahahaha det är kul för att det är sant, kaffe är min enda partner. Nu är det bara festen kvar av sceniska (alla föreställningar) så jag ska försöka njuta så mycket som möjligt och pressa tiden för att den ska gå så långsamt som möjligt. Vill verkligen inte att det ska ta slut. Så jobbigt att fästa sig vid produktioner på det här sättet men hur ska man göra då?? Det är värt att fästa sig ändå för tiden som är nu. Ja. Hehe sceniska är väl min andra partner.

   

   BÄSTA JAG SETT I MITT LIV UNGEFÄR helvete vad duktig jag vill nästan bara dö.

   Igår hände det diverse saker. DIverse saker. Jag hade premiär, vi hade premiär, hela ES10 och det var det finaste någonsin. Ett par gick ut efteråt och vi blev fler och vi blev fullare. Mina lärarcruses avslöjades, som om de inte var allmän info redan. Saker hände, vi hade kul som fan, jag somnade på bussen och missade min station. Life on a pinn liksom. Nu sitter jag bara i min säng och andas och grinar typ över fin musik i min playlist-in-progress; kärlek på burk. Grinar över absolut allting i mitt liv ABSOLUT ALLT men endast glädjetårar. Förutom när jag tänker på att sceniska snart är slut och livet tillsammans med det. Då grinar jag på riktigt.

   livet! nu; criminal minds.

 

 

 

   Du och allt som är du mitt i stormen av gropar, som ler. Du och allt som är du under tiden som rynkorna traskar på och tar allt med sig under sina vindar. Våra skyddade händer, våra härdade fötter, våra livsnjutande drömmar som ett fullständigt pussel. Ett absolut. 

   Och alltings dumhet – det höll mig också vaken. Du måste ha upplevt ett av dessa ögonblick då livet verkar gränslöst absurt? Man får syn på något fullkomligt alldagligt, exempelvis blåklockor som vajar på en vägbank eller en familj som har picknick i en glänta, och plötsligt klarar ens hjärna inte längre av att föreställa sig en hel värld fylld av liv och föremål och medmänniskor. Själva tanken på ett universum verkar befängd och man är ur stånd att delta. -S.F.

   Jag är för helvete poet, inte någon jävla finansdepartementsslav. De enda känslor som irriterar en poet är billiga känslor, oförtjänta känslor, lånade känslor, känslor av önsketänkande, känslor som härrör ur fantasin eller gissningar och inte ur det inre. Åtminstone står det så i poetens handbok. -S.F.

 

   Okej det överdiskuterade, komplexa och samtidigt så himla triviala ämnet som hela tiden finns överallt runt oss inga undantag inte en sekund det finns alltid där. I vänskap i blickar i relationer i musik i film i allt. I mat. I böcker. OKEJ ÖVERALLT. Och ena sidan är jag så himla trött på att ens tänka någonting alls om någon kärlek alls för att det alltid blir någon form av anti-klimax. Förutom i nära relationer, där kan jag orka med kärlek för att det är fint och man mår bra. Typ mellan vänner. Men annars?

   Så sitter jag här vid datorn eller med en vän och säger frustrerat att "jag skiter i det här. Det där". Så ser jag

 

 

   Hittade den här i en gammal playlist Beirut – East Harlem och lite biffy clyro. Visste inte ens att jag lyssnade på biffy clyro innan sceniska. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag uppenbarligen inte har koll på mig själv. Skitsamma. Det här med att orden börjar bubbla upp i mig igen. Så fint. Så inspirerad av att göra fantastiska saker hela dagarna. Det går inte alltid bra och det tar extra hårt eftersom man gör någonting man älskar men samtidigt spelar det ingen roll för man lägger ned tiden på någonting man älskar.

   Alltså får lite panikångestattack nu på grund utav att jag har så mycket som bubblar upp och jag vet inte vad jag ska göra eller var jag ska börja och det är jobbigt för snart kommer jag ha glömt allt som finns i mitt huvud. Skitsamma let us give it a try.

   HAHA OKEJ. Kommer flippa. Rubriken är 100 % seriös detta inlägg kommer handla om bäz LÄS DET INTE FÖR FAN ARINA. Så. Nu är det såhär. Den sexuella frustration som ÄR MITT LIV börjar gå överstyr. Nej bara nej. Min och Julias älsklingscrush till lärare, vad fan är grejen med det? Så konstigt? En extrema nivån till vilken vår crush har nått handlar om sexuella frustrationen som vi bägge två lever i. Tuffa problem, tuffa liv, och så vidare. Tur att jag har någon som sitter i samma båt som mig i alla fall, båten som guppar på ett hav av frustration. *trumgrej för att markera skämt*. Om jag ändå hatade mig själv tillräckligt för att ligga med alla utan att ha krav ALTERNATIVT vågade ta något steg någonsin så vore detta faktum inte ett problem. Men nu är det så. Såg nyss en otroligt, efterblivet sexig (JA SEXIG FÖR FA AN) bild på taxi-karl och skrek rakt ut samt sprang och tvättade av sminket för att få något annat att tänka på. OM DU HAR LÄST DETTA ARINA SLUTA NU FÖR FAN DU VILL INTE LÄSA OM MIN SEXUELLA FRUSTRATION ELLER HUR.

   Såg snyggmusikern idag i skolan. Ja alltså ja. Dog. JAG HAR INTE hånglat med någon sedan den där dryga bmb-killen som egentligen inte var dryg utan trevligt och snygg och antagligen inte med hjärnan på skaft trots historik som NVare på Rudbeck (okej om han gick ut med bra betyg så har han kanske hjärnan på något skaft eller något jag vet inte bryr mig inte han var inte bra på att kyssas). ÄVEN! När jag säger "hjärnan på skaft" menar jag inte bara IQ utan också typ värderings-mässigt samt analys- och reflektionsmässigt :P SKITSAMMA. ÄR SÅ ARG PÅ SNYGGA KILLAR SOM INTE ÄR MINA KILLAR VAD FAN. Livet blir inte bättre eller lättare av att jag fördriver tiden med att kika på bäzläraren som alltid är inom synhåll och fundera över hur det skulle vara att ligga med honom. Det. Blir. Bara. Så. Mycket. Mer. Frustrerande och jag ba VAR HUR NÄR SKA JAG FÅ UTLOPP och med det menar jag inte ligga. Menar bara; när ska jag få sluta vara frustrerad. NÄR. Kan också vara att jag får detta ryck nu pga har mens och man vet tydligen aldrig vad som händer med ens kropp och knopp då. Men skit samma. Så drygt. Och pinsamt trots att det inte borde vara det för ni vet väl att SEX INTE ÄR NÅGOT ATT SKÄMMAS FÖR ELLER KÄNNA SKULD FÖR det är naturligt sluta lätt moralslöjor på sexualitet.

 

   Avslutade i alla fall med politiskt ställningstagande så är nöjd med texten :) skojah.

   Blablablablabla blablablablabla grinar över mycket, skrattar över 1000 gånger mer. Life is good, mina morgonpromenader ÄR FAN LIFE ON A PINN så himla mycket så himla bäst, mina gosevänner är bäst och ger hopp om bra människor osv, mina fina lärare ger också hopp och joy samt eyecandy damn that eyecandy.

   Grinar (ej nödvändigt vis bokstavligen men mycket troligt) över random saker som andra världskrigets moraliska dekadens - HUR FAN? Alltså undrar verkligen hur så många människor kunde vara så omänskliga. Så. Många. Människor. Som ba "NAZISM ÄR INGET DÅLIGT OKEJ!!!" och man ba ja en minoritet kan jag förstå kan bli övertalad av en skrikande man med bra retorik men så pass många? SÅ PASS MÅNGA? Nej det kan jag inte förstå går emot min tro om människor typ men ok let's live in the bliss of ignorance bara. Grinar (alltså detta kan ju tolkas som att grina med ansiktet, göra en min liksom, behöver inte vara tårar - men mycket troligt är det tårar inblandade) över fina lärare jag förlorar snart. SÅ FINA SÅ BRA. Vem ska jag nu få diskutera mina pretentiösa böcker på 500+ sidor med? VEM ska jag nu spana på och tro att hen inte märker trots att hen totally märker (så pinsamt)? Vem ska jag nu prata brittiska med? INGEN. That's who.

   Skrattar (antagligen ett bokstavligt LOL ( :ppPPppPppp )) över våren vänner feminism kärlek teater musik bäz öl vin gos tv-serier mat och sånt bra.

 

   Känn er uppdaterade :))))

 

 

   Hade som vanligt en massa tankar och asbra grejer jag skulle skriva här men hann tänka dem alla och glömma innan jag hann hit. I lördags hörde jag Johnny Rex som ej spelat på massaa tid eller gjort något och nu ba BAM VI GÖR DET IKVÄLL BARA IKVÄLL och det var så herrans bra att jag ville lägga mig ned och gråta, alltså nästan på riktigt. Upptäckte så himla fina Breeze of the Silver Season och blev kär i låten som jag typ inte hört trots att jag har skivan. SÅ DET KAN GÅ! Gick, inte helt oväntat, in på deras fbsida nu för å se om jag kunde hitta något nytt, kult jag inte sett förut. Hittade pianoversion av silver season. Gråterav lycka lite pga piano är min bästa älskling. Bästa.  Åh det var så fint på spelningen när de var klara och vi klappade upp dem igen så spelade de Up there som absoult sista sista låt och jag blev så löjligt lycklig att jag ville dö för den är så himla sönderlyssnad på från min sida. Fast ändå inte förstörd, och det är sällsynt med mig och musik eftersom jag lyssnar på låtar 120 000 gånger.

 

   Bara: jag måste läsa Anna Karenina. Jag måste. Jag ba käääänner påååå mig att jag kommer älska den. Mycket. Måste läsas.

Bara nummer två: ETERNAL SUNSHINE OF THE SPOTLESS MIND-SOUNDTRACKET KOMMER ALDRIG SLUTA HEMSÖKA MIG MED HUR FANTASTISKT DET ÄR. Bäst ärallt av Jon Brion på det men allt är bra egentligen. 500 days of summers soundtrack är också ganska PERFEKT. Älskar att kunna sätta på soundtrack istället för playlist om man vill ha bra musik av blandade artister *TIPS*. Once också. Men det är ju en musik-film så.

   Netflix, alltså, vad skulle jag göra utan dig? Jag älskar dig.

   Har precis kommit hem efter världens finaste skidsemester med Nikki + familj. Har mått sjukt bra. Har haft stressen lite i bakgrunden av mitt huvud men inte så värst farligt och har inte rageat på något. Alls. Förutom lite igår kväll när jag och nikki ba FUCK KARLAR NI SUGER VI HATAR ER FUCK YOU men annars har det varit lugnt. Och bäst. Och jag har bara skrattat jättemycket hela tiden för att allting har varit soligt och fint och bäst. Livet har varit bäst. Ville bara säga det. Att mitt liv är bäst, för det mesta, men att det är de arga stunderna smo ofta får vara med på bloggen. Och de SUPERLYCKLIGAOHMYGODLIFE-stunderna, men allt mellan är liksom bra liv. Har aldrig ett behov att skriva det för vet ändå så väl att mitt liv är fint och bra och bäst.

 

   Men nu är jag som sagt hemma igen och kapitalismen och kvinnohatet och främlingshatet påminner sig och säger "Du måste göra något åt detta Jessica!!! I alla fall skriva om det på din blogg så du, vid argumentation, redan har utlagt och formulerat hur du tycker och tänker". Hehehehhe. Men jag har haft det bra i Gesunda. Himlans massa bra. Bara så ni vet.

 

 

   När jag trodde att mitt hopp om mänskligheten INTE KUNDE BLI MINDRE FÖR FAN http://www.angolarodeo.com/?q=node/7

   Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, bokstavligen talat aldrig (förutom i eventuella sammanhang av livskris när jag försöker passa in i mängden och försöker göra som alla andra), men jag behöver en semester. Och jag måste sluta skriva semester med två M MEN det är för fan två vokaler kring M:et, följ reglerna bara jävla rebell ord.

   JUST DET GLÖMDE! Har klippt mig idag. Mitt hår är lent som, jag vet inte, Jesus rumpa. Alltså en babyrumpa fast Guds baby så EXTRA LENT. Dör på det, det luktar gott också. Så är väl inte helt forever alone :P

   Såg en sak diverse saker och kände bara hur jag blev daskad i ansiktet av en :P-tunga. Ja. Precis så. Den här: :P. Och sen att bli slagen i ansiktet av dens tunga. Livet är konstigt och konstigt och konstigt. Blir inte bättre att jag sitter och trånar efter lärare i två timmar under projektredovisningar. HAHA. Alltså nej. Blir ej bättre. Men vad ska man göra rååå? Det är tråkigt annars.

   Såg Kate & Leopold idag. Hugh Jackman - du är det finaste jag veeeeeet när allt annat här är faaalskt och fel. Och så vidare. Den filmen är så fucked-up söt. Jag förstår äntligen alla människor i romantiska komedier som någon gång i filmen står och skriker "alla jävla uppfattningar om kärlek som Hollywood gett oss är bara SAGOR det händer INTE ARGHHHHHH *slår sönder något alt. gråter lite*" - detta sker såklart innan de själva slutar i ett kärleksförhållande i sann hollywood-anda och det visar sig att "NEJ! Det händer inte bara på film! Det händer i mitt liv också!". Men i alla fall när de sitter där och skriker över hur romantiserade filmer ger oss fel uppfattning om kärlek brukar jag jämt sitta där och ba "Chilla. Varför blir du galen. Vilken fel uppfattning. Det löser sig det gör det alltid det kommer ordna sig". Men jag kanske har blivit cynisk, eftersom ingenting någonsin händer i livet :-)

   Nej men på en mer seriös note så tog mitt liv stopp när jag blev sjuk och jag förlorade diverse bra rutiner/livet. Men nu börjar jag bli rastlös efter stoppat liv och tycker att det kan sätta fart igen. Det började ju bra förra helgen men jag hinner liksom inte med något, jag jobbar bara. Imorgon är det alla hjärtans dag. Då jobbar jag (tar att jag är singel då ;P). Och då tänker jag ha rött läppstift i "alla <3-ns dag"-anda men egentligen bara för att vara rebellisk mot att jobba. Vet ej hur det är uppror men. Då kommer jag få servera diverse kära par som ba "ska vi ta oss en liten middag innan kärleksbion" och jag ba "ahmen snälla gå jag vill sluta jobbet". Alltså jag tycker verkligen om mitt jobb egentligen, är bara mycket just nu och så vidare.

 

   För att avsluta på en happier note så tänkte jag bara droppa att Hugh Jackman är så gudomlig. Alltså verkligen. Jag tycker dock han har blivit lite sämre med tiden pga spelar bara roller som anspelar på hans MUSKELSTYRKA ARGH! Men förr, på den gamla goda tiden när han bara var en musikalkung från Australien (ha ha dat beskrivning) så var det en helt annan sak. Jag tänker på filmen från min uppväxten som jag och mamma tittade på på VHS, Kate & Leopold. Kärleksfilmen om en man och en kvinna som hittar varandra genom några hundra år. Åh dat love.

   Dem be kaosing and kaozing. Kan folk snälla rara sluta säga "vart" när det ska vara "var" och vice värsa (skoja det där var elakt och nedlåtande *tar tillbaka felstavningen på versa*) herre kära gud det är fel. Skulle kunna skriva i hundra år om saker som irriterar mig men kontentan är; kolla din grammatik för fan, googla om du är osäker för att annars kommer min svenskalärarbabe bli ledsen. Kolla grammatiken bara, snälla, jag har gjort samma misstag med dem/de - and it ain't pretty. Ska sova nu. Byebäb

    Blev glad. Och go i hjärtat. Nostalgisk. Minns absolut allt vad allt syftade på i alla ord i alla texter, ungefär. Så det är fint. Blir lite ledsen också, för just nu bryr jag mig inte så mycket om så mycket. Och det är ju otroligt tråkigt. Jag försöker pusha tillbaka till en som bryr sig mer om allt som jag gjorde förut, blir påminnd i bloggen, men går inte så bra. Ska fortsätta försöka. Det måste väl gå någon gång, gå över i alla fall. Men i denna stund av förvirring över varför jag inte längre bryr mig så var det INTE en bra idé att kolla på en massa fina bilder på mig i lugg. OBS! Jag la bara upp fina bilder jag tog på mig i lugg för att motverka deppen jag ofta kände över att jag hade lugg OBS! Så det blir väldigt missvisande för min hjärna såhär i efterhand OBS! Och detta är ännu sämre eftersom jag snart ska klippa mig men antagligen kommer få ett ryck och ba YOLO KLIPP AV MITT HÅR KLIPP AV MIN LUGG och så står jag där på studenten med för kort hår och en lugg som bara är ivägen.

   Ja, skönt att vi kunde avsluta detta inlägg på en happy note. Ska titta mer på fina gamla inlägg nu, puss.