Serendipity
Alltså jag ORKAR INTE HINNA MED LIVET. Fucking skit jag måste hinna reflektera över saker samt plugga samt ha premiär imorgon åååååhöööääääääh uääääääääh uuuuuuuuuh äääääääääh okej OKEJ?!?!?!??! Är inte seriöst panikslagen egentligen bara trött och irriterad och SÅG NYSS en film.
Okej såhär är dealen. För en herrans massa tid sedan såg jag en film. Det jag minns från den är att Tjej och Kille var kära, de bäzade och hon slet upp hans skjorta så knapparna gick sönder och hon köpte en ny, Kille var douche men mindes inte varför eller hur bara att han ej var bra. För några timmar sedan satte jag på en film jag hittade på netflix igår, den verkade ha en nice handling om något feministrelaterat på något vänster, eventuellt, så jag ba VI KÖR. Samt att den hade Hugh Jackman och Ashley Judd (och jag minns att jag läst något feministiskt citat av henne om patriarkala strukturer på Kvinnohat så jag ba WUHUUU FEMINISTER).
Jag sätter på filmen, Someone like you, och känner hur jag känner igen den. Och sen bäzar hon sin kollega (som har flickvän - nono) och sliter sönder knapparna på hans skjorta och jag ba DET ÄR DEN HÄR FILMEN DET ÄR DEN HÄR JAG HAR FÅTT FLASHBACKS TILL UNDER HELA MITT LIV DET HÄR ÄR THE ONE AND ONLY FILM. Sen känner jag igen en massa fler saker som jag behövde påminnas om. Förstod såklart inte filmen när jag var liten för den handla om -för ett barn - komplicerade teorier om män och kvinnors natus och. Så. Vidare.
Jag blev inte klokare. Eller okej då. Pytte kanske? Hon sa något i stil med "Om det är så så betyder det att män inte lämnar kvinnor, män lämnar mig" och Hugh Jackman ba "jag vet, jag vet hur det är. Det kanske är därför vi försöker hitta andra svar" och jag ba står där och hänger tvätt och ba "jaha tack ödet jag förstår vad du vill ha sagt *dagen efter att jag såg Serendipity*".
Serendipity är för övrigt KUNG så gosig film. Den där John Cusack...... Det var allt. Hejs
Återkommande Återkommer återkommer
Ha ha angående det senaste inlägget jag skrev på morgonen med alkohol i kroppen: :P. Så. Det. Kan. Gå. Ojojoj.
Nu sitter jag här och försöker skriva loggböcker på möten jag inte minns med min bästa playlist i bakgrunden (den har fårr stor addition av Håkan åh så babe) och med endast andra, irrelevanta saker i hjärnan. Överallt i hjärnan; ingenting om loggböckerna. Det här med att släppa taxikarl blablabla bajs och så vidare. Det här med att min liv är så himla oromantiskt så jag fyller det med romcoms och Frank Sinatra och Håkan och Kärleks Playlists istället. Det här. Aja. Tragiskt det lät. Det är inte så hemskt som det lät. Yolo. Hejs så länge
Att kaosa med sin filmnördhet och sitt vokabulär
NÄR JAG ÄNDÅ ÄR IGÅNG vill jag bara meddela att den här bilden förtjänar sitt egna inlägg, egentligen
Och ni kanske inte förstår det. Men alltså. Har ni sett Anna Karenina så förstår ni. Den här bilden i slutet av filmen tog mitt ömma lilla hjärta (stressat över att börja jobbet en minut senare) och ba lämnade det där att dö typ. Alltså på riktigt, man sitter där och är uppskakad över en hen som precis kastat sig under ett tåg och så ser man Jude Law sitta på den fina ängen i all sin grace och ropa på barnen. De leker lite och sedan är det slut. Sen ser man teatersalongen för hundrade gången, och den är helt övervuxen av ängen. Och det är så fint, så himla perfekt men samtidigt så himla abrupt. Och sorgligt. Åh den filmen.
Den här också på grund utav perfektionen i Keria Knightley och Matthew Macfayden tillsammans. Honom som Darcy. Honom som människa, skådis, alltså att han ens existerar. Titta bara vad fina de är och har man inte sett Pride & Prejudice, ja då förstår man kanske inte. Man förstår inte att de har kaosat runt i ungefär en miljard sidor, fram och tillbaka fram och tillbaka går om varandra och har sig. Man förstår inte att han inte skrattar för att han är Mr Darcy med att han ändå skrattar för att han älskar henner. Man förstår inte hur genuin den här stunden i filmen är!!!!!! FÖR FAN bästa filmen helt allvarligt jag älskar denna.
Den här också. För har man inte sett Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain (OBS! Jag kunde stava det rätt utan hjälp förutom en bokstav OBS! Stolt OBS!) så vet man kanske inte att hon i det där nuet säger eller tänker "hörnet på munnen, sidan av nacken, ögonlocket" och man bara älskar att de äntligen hittat varandra. Man vet inte att hon älskar småsakerna i livet och att filmen är fullspäckad av fantastiskt fantastisk musik och man vet inte att han känner henne trots att de aldrig träffats. Man vet inte vilken film man missar helt enkelt.
De här bilderna förtjänar ett eget inlägg. För att det är den finaste filmen kanske någonsin av alla science fiction filmer. Om att glömma och inte hitta dit men ändå kastas dit för att man hör hemma där och om så himla perfekt imperfekta människor som man bara blir kär i, hela bunten. OBS! Inte Frodo OBS! Och de är kära och de är knäppa och passar inte alls ihop och hon byter hårfärg hela tiden och de busar och de raderar varandra och de fungerar inte ens själva, ännu mindre tillsammans och samtidigt bara tillsammans för att de är bara halvor utan varandra. Dessutom är filmens titel en bit ur en dikt från Alexander Pope så. How happy is the blameless vestal's lot! The world forgetting, by the world forgot. Eternal sunshine of the spotless mind! Each pray'r accepted, and each wish resign'd.
Och den här bilden förtjänar INTE SITT EGNA INLÄGG för visst är filmen fin trots att jag kan leva utan bitar av den och visst är soundtracket fantastiskt och Joseph-Gordon Lewitt gud när han sjugner "here comes your man" men det enda den här bilden säger till mitt ansikte är "en sådan person man kan sitta uppe hela natten och prata med" och jag blir arg för att någon någonsin sagt det till mig. Jag blir bara arg.
Varsågoda för kvällsprojekt utan ansträgning då fingrarna ba VILLE SÄGA SÅ HIMLA MYCKET SAKER PÅ BLOGGIS.
världen utanför brinner, sometimes words are not enough alltså anledningen till varför jag avgudar Daniel Handler
Ännu ett år senare och hardcoreness saknas fortfarande. Men egentligen tror jag att jag klagar lite mer över det än faktiskt ser mig omkring efter hardcoreness. Det finns väl där om man kikar. Världen lutar inte så mycket som året tidigare men det handlar väl om att jag själv är mer stabil. Inte om en molnig jävla fast punkt jag drömde om. Drömmer om. Det här med skägget och lakritsdoften - det var en fin dipp i min stabilitet för ungefär ett år sedan ganska exakt. Det var en ganska okej dipp.
"Min slumpmässighet är befogad om man är medveten om hur mycket jag är aktiv på dagarna nu." L.E.
"Det är kul att många tycker om att titta.
Låta.
Egentligen hör de ju inte, eller så.
Men du hör iallafall,
kikar lite kanske.
Då är du söt för nyfikenhet klär dig så bra."
Låta.
Egentligen hör de ju inte, eller så.
Men du hör iallafall,
kikar lite kanske.
Då är du söt för nyfikenhet klär dig så bra."
“Wherever it’s good, whatever strange faraway land, let’s go there, let’s stay in that place alone.”
“This is love, to sit with someone you’ve known forever in a place you’ve been meaning to go, and watching as their life happens to them until you stand up and it’s time to go. You don’t care about yours. Why should it change, the love you feel, no matter how death goes?”
“It is not the diamonds or the birds, the people or the potatoes; it is not any of the nouns. The miracle is the adverbs, the way things are done. It is the way love gets done despite every catastrophe.”
Och avslutar med:
Ikväll 2.0 kärlek
Okej det överdiskuterade, komplexa och samtidigt så himla triviala ämnet som hela tiden finns överallt runt oss inga undantag inte en sekund det finns alltid där. I vänskap i blickar i relationer i musik i film i allt. I mat. I böcker. OKEJ ÖVERALLT. Och ena sidan är jag så himla trött på att ens tänka någonting alls om någon kärlek alls för att det alltid blir någon form av anti-klimax. Förutom i nära relationer, där kan jag orka med kärlek för att det är fint och man mår bra. Typ mellan vänner. Men annars?
Så sitter jag här vid datorn eller med en vän och säger frustrerat att "jag skiter i det här. Det där". Så ser jag
Och vet att nej, jag skiter inte i det där. Inte ett dugg. Jag kommer vakna imorgon och fortsätta låtsas att jag lever i en film och att min love of my life kommer komma till mig och att alla stulna blickar kommer bli något annat än stulna blickar. Och jag blir kär i kärleken. Den mest uttjatade klyschan kan man känna, JA vi vet att kärlek är romantiserat med all rätt och att alla blir kära i kärleken med all rätt. Jag också. Så. Men eftersom min romantiserade version av vad mitt liv är och skulle kunna vara inte riktigt är hundraprocentig överensstämmande med verkligheten (därav "romantiserade version") får jag fylla upp med böcker. Och texter. Och filmer och blickar och närheter och historier som gör att hjärtat sprängs av en lite större kärlek som omfamnar fenomenet kärlek i sig. OM NI FÖRSTÅR VAD JAG MENAR.
Vad jag inte ville komma fram till (för jag hade inget att komma fram till - mest babbel att få ut) var att jag är så himla kär i kärleken. För man vill ju ha det man inte kan få, det man inte har. Man romantiserar diverse delar av tillvaron och det är okej. Tycker jag. Så länge man har koll på att man gör det. Så länge man inte glider för långt in i romantiseringen.
FEJS!
Blablablablabla blablablablabla grinar över mycket, skrattar över 1000 gånger mer. Life is good, mina morgonpromenader ÄR FAN LIFE ON A PINN så himla mycket så himla bäst, mina gosevänner är bäst och ger hopp om bra människor osv, mina fina lärare ger också hopp och joy samt eyecandy damn that eyecandy.
Grinar (ej nödvändigt vis bokstavligen men mycket troligt) över random saker som andra världskrigets moraliska dekadens - HUR FAN? Alltså undrar verkligen hur så många människor kunde vara så omänskliga. Så. Många. Människor. Som ba "NAZISM ÄR INGET DÅLIGT OKEJ!!!" och man ba ja en minoritet kan jag förstå kan bli övertalad av en skrikande man med bra retorik men så pass många? SÅ PASS MÅNGA? Nej det kan jag inte förstå går emot min tro om människor typ men ok let's live in the bliss of ignorance bara. Grinar (alltså detta kan ju tolkas som att grina med ansiktet, göra en min liksom, behöver inte vara tårar - men mycket troligt är det tårar inblandade) över fina lärare jag förlorar snart. SÅ FINA SÅ BRA. Vem ska jag nu få diskutera mina pretentiösa böcker på 500+ sidor med? VEM ska jag nu spana på och tro att hen inte märker trots att hen totally märker (så pinsamt)? Vem ska jag nu prata brittiska med? INGEN. That's who.
Skrattar (antagligen ett bokstavligt LOL ( :ppPPppPppp )) över våren vänner feminism kärlek teater musik bäz öl vin gos tv-serier mat och sånt bra.
Känn er uppdaterade :))))
:P
En dröm en överbelastad hjärna
Har precis kommit hem efter världens finaste skidsemester med Nikki + familj. Har mått sjukt bra. Har haft stressen lite i bakgrunden av mitt huvud men inte så värst farligt och har inte rageat på något. Alls. Förutom lite igår kväll när jag och nikki ba FUCK KARLAR NI SUGER VI HATAR ER FUCK YOU men annars har det varit lugnt. Och bäst. Och jag har bara skrattat jättemycket hela tiden för att allting har varit soligt och fint och bäst. Livet har varit bäst. Ville bara säga det. Att mitt liv är bäst, för det mesta, men att det är de arga stunderna smo ofta får vara med på bloggen. Och de SUPERLYCKLIGAOHMYGODLIFE-stunderna, men allt mellan är liksom bra liv. Har aldrig ett behov att skriva det för vet ändå så väl att mitt liv är fint och bra och bäst.
Men nu är jag som sagt hemma igen och kapitalismen och kvinnohatet och främlingshatet påminner sig och säger "Du måste göra något åt detta Jessica!!! I alla fall skriva om det på din blogg så du, vid argumentation, redan har utlagt och formulerat hur du tycker och tänker". Hehehehhe. Men jag har haft det bra i Gesunda. Himlans massa bra. Bara så ni vet.
En gång i livet ska jag tillbringa tid i ett sådant rum i Paris med någon man kan pussa på, vin, cigaretter och bröd med brie. OBS varning för pretentiös där men jag bryr mig inte ens lite för den drömmen är så bra. Vill samla alla mina älsklingsförfattare i ett inlägg för övrigt? För de är ju så fina att bara deras egna ord kan beskriva. Hoh åh dessa författare. Återkommer.
fancy och fejs // JAG BEHÖVER ME SOME BIObi
Alltså SAKNAR att vara fancy. Saknar allt nice. Är bara ett kläggigt stressmonster nuförtiden, och det är KLÄGGIGT alltså äckligt för jag VILL INTE vara ett monster. Måste hitta till fancyness, mest för att hitta tillbaka till en stabilitet, har samtidigt lovat mig själv att inte köpa kläder förens jag lyckas dra mig till stockholm och kan shoppa loss på apparel :P Bästa bästa bästa apparel. Man kanske kan vara fancy utan fina kläder HAHA skoja HAHA skoja igen jag lät sjukt ytlig där. Men det är jag väl, alla vet ju att utseendet ÄR ALLT. HALLÅ! VISSTE NI INTE DET! Jorå ni visste ;) Här är en påminnelse annars:
Nä ska försöka sluta vara så bitsk, folk blir tydligen rädda (OBS EJ PIK jag har märkt att folk blir rädda för mig ahhahahehehhiho). För övrigt tog jag bilderna från Genusfotografen och han är ju så sjukt flummig liksom "vaaää kvinnor och män framställs olika pga kön hääää kvinnor duger bara till sexualisering det är fel ööööäääh världen ni måste öppna era ögon för patriarkatet äääääh" - är inte det löjligt så säg. Dessutom skriver han några konstigheter om fiskporr, alltså är inte så insatt men fiskporr? Någon som gillar det är uppenbarligen gAnSkA sÅ rUbBaD öÖöÄääÄåÅÅåHhhH.
Nej juste. Sluta vara bitsk var det ja. Förlåt. (Som om jag någonsin kommer sluta HA)
sinnesstämningar och så vidare
Såg en sak diverse saker och kände bara hur jag blev daskad i ansiktet av en :P-tunga. Ja. Precis så. Den här: :P. Och sen att bli slagen i ansiktet av dens tunga. Livet är konstigt och konstigt och konstigt. Blir inte bättre att jag sitter och trånar efter lärare i två timmar under projektredovisningar. HAHA. Alltså nej. Blir ej bättre. Men vad ska man göra rååå? Det är tråkigt annars.
Såg Kate & Leopold idag. Hugh Jackman - du är det finaste jag veeeeeet när allt annat här är faaalskt och fel. Och så vidare. Den filmen är så fucked-up söt. Jag förstår äntligen alla människor i romantiska komedier som någon gång i filmen står och skriker "alla jävla uppfattningar om kärlek som Hollywood gett oss är bara SAGOR det händer INTE ARGHHHHHH *slår sönder något alt. gråter lite*" - detta sker såklart innan de själva slutar i ett kärleksförhållande i sann hollywood-anda och det visar sig att "NEJ! Det händer inte bara på film! Det händer i mitt liv också!". Men i alla fall när de sitter där och skriker över hur romantiserade filmer ger oss fel uppfattning om kärlek brukar jag jämt sitta där och ba "Chilla. Varför blir du galen. Vilken fel uppfattning. Det löser sig det gör det alltid det kommer ordna sig". Men jag kanske har blivit cynisk, eftersom ingenting någonsin händer i livet :-)
Nej men på en mer seriös note så tog mitt liv stopp när jag blev sjuk och jag förlorade diverse bra rutiner/livet. Men nu börjar jag bli rastlös efter stoppat liv och tycker att det kan sätta fart igen. Det började ju bra förra helgen men jag hinner liksom inte med något, jag jobbar bara. Imorgon är det alla hjärtans dag. Då jobbar jag (tar att jag är singel då ;P). Och då tänker jag ha rött läppstift i "alla <3-ns dag"-anda men egentligen bara för att vara rebellisk mot att jobba. Vet ej hur det är uppror men. Då kommer jag få servera diverse kära par som ba "ska vi ta oss en liten middag innan kärleksbion" och jag ba "ahmen snälla gå jag vill sluta jobbet". Alltså jag tycker verkligen om mitt jobb egentligen, är bara mycket just nu och så vidare.
Here, have some screenshots på när Hugh Jackman gosar in sig i Meg Ryans nacke. ALLTSÅ han är verkligen som en människa XL <3
Planer // Kate & Leopold
För att avsluta på en happier note så tänkte jag bara droppa att Hugh Jackman är så gudomlig. Alltså verkligen. Jag tycker dock han har blivit lite sämre med tiden pga spelar bara roller som anspelar på hans MUSKELSTYRKA ARGH! Men förr, på den gamla goda tiden när han bara var en musikalkung från Australien (ha ha dat beskrivning) så var det en helt annan sak. Jag tänker på filmen från min uppväxten som jag och mamma tittade på på VHS, Kate & Leopold. Kärleksfilmen om en man och en kvinna som hittar varandra genom några hundra år. Åh dat love.
Åh han är väl den manligaste någonsin. Australiensisk (säger man australisk? Verkar så?) - men man kan låtsas att det är brittiska, lång, fint hår, smile-gropar (långa), charmig, trevlig, LÅNG, kan sjunga. Hugh Jackman, vilken män. Han är liksom man-XL pga lång och bredaxlad <3
Och ja, hårig. Ej babyrumpa tack så mycket. Tänkte bara throw that out there.
Men alltså bara, kolla på hans perfektion till ansikte.
Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att han var bättre innan Wolverine (när han var bäst, dock) då han biffade upp sitt allt. Han var fan gud på riktigt i Kate & Leopold. Åh baben. Är glad trots Bully eftersom jag börjar klockan tre imorgon :') Livet blir bra då och man orkar vara glad HAHA ja. Jag ska till stan 13.30 och klippa mig, sen köpa en goood chai latte, repa lite repliker med Ellen, lyssna på projektredovisningar i skolan men mest spana in våra bäz-lärare och spekulera i bäz-framtid, vara extra sovmorgonsfin och bara må allmänt bra. Det är planen.
*trumvirvelfortsätter*
Denna lilla bildserie. Älskar honom så mycket av diverse anlendingar.
Mig själv SOM AVATAR!!!
Amelie
HITTADE den faktiska parisbilden med bildtext "vi hittade fint random torn", ruuuulig ;P
Mig själv i lugg, den korta perioden då den var gosig och jag var fancy.
VÄNTA VA HAR MITT HUVUDANSIKTE VARIT SÅ HÄR FINT NÅGON GÅNG ENS JAG MINNS DET EJ MEN JA HA fuckedup
HÄR ÄR SLUTLIGEN FINA INLÄGG MAN BLIR (jättejättejätte)GLAD AV
Cougar town
ALLTSÅ roligaste någonsin. Bästa cougar town. Mest vinner det "roligaste någonsin"-titeln pga Michelle Willias som ba "no slut, what, whut" alltså HAHA vad gör Michelle Williams på Cougar Town? Svar: Är bäst som vanligt vem kan haffa Ryan Gosling om man ej är bäst liksom JUSTE ingen så hon måste vara bäst.
Call a girl beautiful and you won't believe how much it will make her day / EN KATTHISTORIA
"Call a girl beautiful and you won't belive how much it will make her day." :)
åh sorry glömde att utseendet är allt och det kommer göra mitt liv om någon kommer och bekräftar att jag är vacker :) Alltså jag kommer (uppenbarligen) bli så glad att hela min dag är gjord :) Alla problem är bortblåsta!!! För nu vet jag, jag vet, att jag är vacker :) Och det är trots allt det viktigaste, speciellt eftersom jag är en girl :) En boy skulle inte få sin dag gjord om han kallades vacker, han skulle ba "k bry", men en girl. En girl skulle ba "hela min dag är nu gjord :) du won't belive hur mycket den kommentaren om mitt utseende gjorde min dag :) You woooon't beeliiiiive it, brb ska köpa lite skor och väskor och nagellack för att få mer utseendebekräftelse cuz that's how I, as a gurl, roll".
Jag tror min stora skräck för att bli/vara blåst grundar sig lite i att jag bara skulle bli ett *PrEtTy FaCe* då eftersom en dum tjej automatiskt är ett objekt som inte kan värja sig från att objektifieras pga blåst. En tjej fördummas ju liksom naturligt per automatik och om man på det faktiskt är blåst så ligger man risigt till. En annan del av skräcken grundar sig på blåst=fattar inget=maktlös=kontrollbehov ej uppfyllt, men alltså det är väl en annan femma.
Ordbajsar på detta sätt pga borde plugga men alltså ja. Det var väl värt ändå. För dessa jävla motton som cirkulerar om att en tjej ska vara så eller så eller så och alla grundar sig på hur hon ser ut eller hur hon tillfredsställer en man. Dessa motton är fan fucked up. Och alla ba SoOOoOOoOo TrUeEeeeEeeEEEEe och jag ba ANALYYYYYYYYYS :)
NU ÖVER TILL: EN KATTHISTORIA
Idag såg jag en liten gullekatt sitta i trädet utanför vårt fönster pga hade blivit uppjagad där av annan asstor monsterkatt. Kattis (minikatten) satt i trädet och sen kom Kattos (monsterkatten) som var typ lika stor som ett litet jävla lodjur (har aldrig sett ett lodjur i verkligheten så egentligen helt ogrundad jämförelse men) och ställde sig under trädet och såg ut såhär "mmmmm jag ska äta upp det *dregglar och slickar sig om munnen* mmmmmmm". Och min mamma fick panik och ba "KNACKA PÅ FÖNSTRET SÅ KATTOS GÅR (hon sa ej kattos men för er skull)" och panik utbröt såhär:
Jag: *baknar frenetiskt på fönstret i panik* JONATHAN SPRING UT OCH SKRÄM IVÄG KATTOS
Jonathan: shit shit katten shit shit uouuouoo (gjorde konstiga ljud och sprang ut)
-Kattos skrämdes iväg och alla andades ut och Mats ba "herregud blir ni rädda för detta staaaaaadsbooooor (han kommer från småland ok)". SÅ KOMMER DEN TILLBAKA mer hungrig än någonsin och är verkligen påväg upp i trädet och Kattis har panik uppe i trädet och kommer inte ned och allting kaosar och sen KLÄTTRAR KATTOS UPP I TRÄDET PRECIS UNDER KATTIS GREN OCH DE BÖRJAR TYP SLÅSS I TRÄDET FÖR KATTIS BA "kom inte hit kom inte hit u jag vill inte!!! *viftar med tassarna*" och kattos ba "MMMMMMMM MMMMMMUMS DREGGEL UÄK".
Och jag fick världens panik och ba JAG KAN INTE KOLLA DE KOMMER DÖ JONATHAN UT RÄDDA KATTEN AAAAAAAH KAN INTE KOLLAAAAA och mamma ba SLÅ PÅ FÖNSTRET SLÅ PÅ FÖNSTRET och sen sprang Jonathan ut och fick iväg Kattos och allt var kaos och jag skakade och alla skrek och sen skrämde vi iväg Kattos och Kattis vågade äntligen komma ned och jag var skärrad för resten av kvällen och är numera rädd för katter.
SKANDAL!
Alltså hej borde sova pga så sjuk har egentligen däckat för länge sedan MENMENMENMEN HALLÅ!!!!!!! Okej Scandal - serien of my life, har två huvudpersoner. Kerry Washington som spelar Olivia Pope och Tony Goldwyn som spelar Fitz aka USA:s republikanske president (uä republikaner OBS han är så sjukligt bäst ändå tok).
I'm just gonna go ahead and posta lite bilder på dem för att JAG ÄR KÄR I DEM BÅDA SAMT DERAS FÖRHÅLLANDE I SERIEN DERAS ANSIKTEN VARENDA SAK DE GÖR ÅÅÅÅHÅÅHÅHÅÅÅÅHh
Ser ni vad fina?????? OBS! Han är en sån man jag använder ordet "sexig" för att beskriva trots att det typ går emot mina principer att yttra det ordet OBS! Så fantastisk är han OBS!
Och nu vändes min värld upp och ned på grund ut av denna upptäckt; minns ni Ghost när det var en superelak asdryg kille som var så hetsig att han verkade som att han försökte sluta sniffa kokain eller något, han som mördade Patrick Swayze trots att de egentligen var kollegor och vänner?? :(((( Det är Tony Goldwyn fast typ 20 år yngre, ser ut som hans ansikte är en babyrumpa samt världens mest osympatiska, OSEXIGA karaktär:
NU:
VAR VÄNLIG växla mellan dessa två tider och TA IN förändringen från pojkvasker till MAAAAN som regisserar och äger allt som är mitt hjärta. Herreminje. Dööööööör. HAN VAR FUCKING MÖRDAREN I GHOST VAD ÄR DET HÄR TONY GOLDWYN VAD. ÄR. DET. HÄR. En annan kul sak; Kerry är 17 år yngre än honom. Han är 60:a och hon är 77:a. JA VÄRLDEN, ALLT FÖRÄNDRADES JUST.
Lär väl antagligen vara något allvarligt fel på mig då jag attraheras till en 60:a till döds så pass att jag vill hoppa på närmsta man så fort jag ser Tony Goldwyn (var vänlig döm ej om du inte sett Scandal eller eventuellt har läst detta inlägg Kunde kanske inte sluta eller låta bli / faller tillbaka i gamla vanor). Och samtidigt tycker att hans 30-åriga jag är så. mycket. sämre. och inte alls ens attraktiv faktiskt. Antagligen ett allvarligt fel där. Vem bryr sig YOLO Tony Goldwyn är fan bästa mannen alltså DÖR.
P.S. Är du ändå på väg att döma så KEEP IN MIND!!!! att Johnny Depp är 63:a. Såatteeee. JUSTE! D.S.
please don't start that again
HAHAHHAH tror jag spillt mjölk i håret pga det luktar sur mjölk hahahhaa dör. OK min blogg har blivit någon form av twitter.... eh.... here have a pic of my emotions :P
skoooojaaaaa det här är väl mer jag just nu och alltid jämt å ständigt ba sådär
kafferush
Att jag sitter och untzar jättehårt till bon iver nu kan ju tyda på att jag drack lite för mycket kaffe i mitt försök att piggna till inför matteplugget. Men det funkade ju iallafall. Jag är pigg och matten går frammåt (tror jag).
Har jag sagt att JAG ÄLSKAR ER STEPHEN OCH HUGH HERREGUD FINISAR
HAHA blev visst massa politik OBS oavsiktligt men men
INLEDER FÖRRESTEN MED DETTA PGA SÅ VIKTIG TEXT; Palme och Lindh var inte rädda för patos som Virtanen skrev om politik och prickade precis i allt jag någonsin känt. Nej. Men typ. Älskar honom, så bra. Så bra text. SÅ VIKTIGT om politik. Åh.
Glömmer ibland för millisekund att vi är ett land styrt av moderater. Sen kommer jag på att Reinfeldt med sitt puppyface men devilmind är statsminister. Och att Jan Björklund är utbildningsminister (WHOOP EDUCATION FOR THE RICH). Sen kommer jag ihåg den där gången han snapade åt Jimmie Åkesson när Jimmie ba "vi är så lika Jan vi tycker lika jag är så lycklig" och Jan ba "NEJ KLUMPA ALDRRRRRRIG IHOP MIG MED DIG". Sen kommer jag på att fucking hela riksdagen hatar SD inte bara Jan. Så han är inte ens speciell bara för att han har en hjärncell. Sen blir jag förvirrad igen.
P.S. Att Filippa Reinfeldt tar upp politik-rant på instagram (INSTAGRAM!!!) och blandar dessa *hata sossar* inlägg med *såååå bra ONE DIRECTION* samt "DARIN vilken bra kille! FRIHETFRIHETFRIHET (har bild på darin)". OBS allt är seriöst. Hon missanvänder även bindestreck. Men men.
Åh blev ledsen nu när jag läste kommentarer på en bild hon la upp om att socialbidrag är dåligt och arbetsintresse ökar till 2013 och sjuka människor skriver om hur de inte får bli friska för de får avslag på bidrag. Hur en man och hans fru fått bränna alla sina besparingar för att betala fruns operationer och försök till tillfriskning samt får avslag på bidrag av någon som aldrig träffat dem. Hjärtat brister ju.
Som jag känner mig i samhället just nu:
panic at the disco
Veckans undermedvetna (and I'll deny it if you tell) projekt kan väl kanske gå under namnet "bli kär i snygg-karl". Lyssnade lite på hans musik och kom en bit på vägen pga så söt samt throwback till när ett projekt som detta inte behövdes. Skoja det är inget riktigt projekt. Saknar skoggsis och borde väl sluta dricka alkohol eller nåt. Har haft en dålig dag och så pga diverse men hade lite highlight när jag träffade söta vänner som är söta och gör allt lite. gladare. Bu. Dålig dag att ha en dålig dag och så vidare orkar inte prata är trött borde sova ska upp om sju timmar men jaja shit same. HAHA å DÄR försvann all meningsuppbyggnad ever existed i denna text.
Men vi kan låtsas att livet är gos jämt och inte slog mig med den mest seriösa identitetsskakningen idag. PEPPBILDER IS COMING (vsg i förhand)
(jag tycker att jag är rolig för att jag kallar ryan gosling för ryan GOSling så gosig)
Darcy
HALLÅ! Kom på en grej; ledighet är inte bra för mig?? Inte längre än en helgs ledighet, det är perfekt och så mår jag bäst. Men mer än en veckas ledighet psykar med hela min hjärna mitt huvud mitt allt osv. Vet ej hur jag ska klara av studenten helt seriöst för jag kommer ju ca dö av understimulering men jaaa okkkkkk. Behöver my rutiner ju. Är mer tacksam än någonsin just nu att jag kommer ha jobb då i alla fall. Men ska fortsätta läsa min finaste bokis nu, BÖCKER ÄR FAN LIVET ÖÖÖÖÖÖH de är verkligen det. Fågeln som vrider upp världen nu alltså, skulle läst ut den för x antal veckor sedan men klantade mig lite osv. Nu är jag back on track dock. Å varje gång jag läser i den boken hamnar jag någon helt annanstans med allt. Det är skönt. Haruki Murakami är bra. Bäst. Hejs rå
ok
Kollar på intervjuer med Rust and bones skådisarna väl. Marion och Matthias. Åhååhåh. Är hemkommen efter första krogenrundan med nya öpptettiden (3!) och blev, såklart, erbjuder sovplats av snyggkarlis men vad fan jag tänker ej sova på bäddsoffan igen vafän give me some bäz bara (som jag ej skulle få ikv så jag ba NO) men jaja är här nu är hemma hos mormor å morfi så funderar väl å ta brieost eller nåt det va rallt hejdå jag kanske är ltie full (pytte) (på riktigt, pytte).
VSG FÖR STEVE CARELL BÄSTA
