stadsvandringar

Kent är så himla fina att jag vill dö med dem hahaha så himla extrem tjej. Men alltså de är fina. JÄIRFM är bäzt men alla twittrar om den och jag känner mig som ett mainstreamat retard som gör som alla andra. Sen sätter jag på JÄIRFM och älskar livet igen.
Annan sak jag älskar; Familjens pantamera-låt som breakar in som reklam ibland. Det är så himla fint med dialekter i sång också? Kul. Som hundisarna Bob.

Annan sak jag älskar; faktum att min morbror älskar Kent av hela sitt hjärta, kan ej släppa det (vilket älskaception det blev hehe). Jag har aldrig lyssnat på Kent riktigt så ordentligt som jag gör nu - kom fram till att det beror lite på umgänget också. Men har alltid vetat att morbror min älskar dem och bara dem, alltså, det är bara Kent han alltid tyckt om. Och nu förstår jag ju, för det första. Men det säger ju lite också, om honom. En fin familjemedlem man alltid haft där trots att man inte alltid förstått den. Det är så himla fint att förstå för han är så himla värd att förstå, tokiz. Har typ bara velat hylla min morbror av diverse anledningar (han är bäst) de senaste dagarna och inte gjort det. Ovärt att göra det på min zuperzecretzilverblogg, borde säga det till människan istället. Ja. PUSS OCH GODNATT. Livet känns bra.


(förvirringen som uppstår när man hör jocke berg sjunga på engelska för första gången och känner, jag har en så långt bit kvar)

Sitter i min säng med turban på huvudet och är så himla rebellisk för som lugg-tjej innebär detta att luggen snart kommer stå rakt upp. Men jag orkade ej ta av handduken muahahah. Vill fortsätta denna rebelism genom att säga "det är inte riktigt kaffe om du har något i det förutom kaffe" men det känns lite för extremt så jag håller mig till turbanen. Klockan åtta börjar HIMYM vilket är ASPEPP och sen är det en mysig och ful (men söt) film på trean. Bra kväll, bra kväll. Nu ska jag försöka plugga lite. Om det går. Man borde ju. Pusssssssssssus

OKEJ FÖR ATT LÄTTA UPP STÄMNINGEN LITE Å SÅ MÅSTE JAG MEDDELA!!!:
Det går en film på tv nu med Tom Hanks som spelar en jättefin homosexuell man med aids som ska gå till rättegång efter att ha blivit sparkad pga detta (hans sjukdom). Denzel Washington spelar hans advokat och Antonio Banderas spelar hans pojkvän. SÅ HIMLA FINT! Man blir glad trots det tunga ämnet.

p.s. Tom Hanks är assnygg i denna. Ja stundvis iallafall, han är ju döende. Men alltid fin!!! d.s.

FAN vad jag inte ville att han skulle släppa, säga hejdå - till något som inte var där. Fasiken vad jag inte känner mig själv ibland. Jorå, det är sällan. Har diverse efterblivna anteckningar på mobilen från mitt i denna natten som dock inte bör tas på allvar eftersom jag skrev dem i ett sorge-mode efter massa konstiga berg-o-dalbane åkande för hjärtat. Måste spara dem ändå. Sparar dem här, nu, så!
(De går liksom från zuperilska till lite lugnare men det är så jag gör, först måste jag få ur mig allt och sen känns det bättre. Allt som jag öser ur mig är inte dödsseriöst för det. Man gör ju så när man pratar å psykar med sina vänner men det ser så mycket hårdare ut i skrift utan tonlägen och flyktighet. Jaja!)

---

När livet är snett utanför SF å jag vill slå sönder dess liv
Okej Jessica sa nu hejdå till allt, trodde jag sagt hejdå till cab, hade ej. Vill sjunka genom marken tusen gånger om. Herreminje vill dö lite eller gråta till håkan. HERREGUD I HELVETE VAD FEL DET ÄR. Åh livet är så snett och totalvägrar å räta upp sig. HELVETERÅ. HAHA VAD FAN.

Vad gör jag ens? Vad trodde jag ens? Om livet? OK DET BLIR VAD MAN GÖR DET TILL (men jag försökte ju faktiskt)
HELVETE

Det, var fint
Haha fan vad jag är arg. På mig själv. På livet. På överexponeringen av denna händelse. Denna man. På bob hunds avsaknad i min mobil. Det är över, bortglömt, oviktigt. FÖRSTÅR inte att det tog sån lång tid att komma hit, men nu tror jag att jag är här.
Skål, för att upptäcka nya saker. Hos sig själv, i livet.

---

Jag är töntig men det är väl okej, ibland får man. Jag har sovit på en luftmadrass i samma rum som 20 andra denna helg så det är svårt å inte bli tokig/töntig/knäpp då. Hehe, det var faktiskt mysigt ändå, flashback till handbollscuper och klassresor. FINAFINA teatrarna. De är sånt där fint man ska ta vara på och hålla fast vid. Finna människor, fin helg. Men som sagt, en galen berg-o-dalbana. På många sätt, MEN VILKET UPPLEVELSE! Puss jag känner mig bättre nu än i föregående inlägg, tänk vad det kan ge å skriva av sig lite.

Allting är så himla knäppt och konstigt just nu. Väntar på att lättnaden ska komma, att diverse stenar ska lyftas bort, men det kommer de inte. Det finns knappt något att lyfta, fast jo men det sitter fast och kommer inte lyftas under närmaste tiden. Snart ska jag hoppa in i duschen (oh sweet joy) och allt kommer kännas bättre och lättare osv efteråt då jag släppt saker mer eller mindre men just nu känns allt så himla abrupt. Allt slog till på mig på en gång och jag svajade till lite, just nu.

VÄRLDEN ÄR SÅ HIMLA SNE, den lutar så himla fel och den går inte å räta till. Vädret må bidra till denna fantastiska sinnesstämning men jag brukar ju vara glad, i hjärtat, å kunna se saker från en fin sida. Jag orkar inte nu. Jag orkar inte att livet bitchslapar mig och att jag skyller på att "livet bitchslapar mig", vadå livet? Du själv rå? Är det livet som bestämmer över dig och inte tvärtom eller? Bitterheten är total (den meningen var jättemycket överambitiöst konstig men är för suuuuuuuuuur/aaaaaaaaaaaarg för å bry mig för himla mycket).

Allting är fel och ingenting är rätt men det är fel, för de är absolut. Mycket är fel men vissa saker är så himla rätt och det är dem man ska hålla fast vid. Dem man ska tänka på. Känner mig väldigt frågande ställd mot grammatiken i denna text med dedemdedemdedem.

Things around, we're getting bigger everytime. Friends of mine, to keep the small things of your mind.
Fools around, they wanna scream they wanna shout. Love of mine, you get me silent everytime.
When I'm with you, I look - that's what I do. I stand with open eyes, 'cause your roof's been hiding the skies, my skies.
Bow(?) this town, it's getting bigger everytime. Folks around, to keep the small things of you mind.
Fools around, they only stay there with the bam. Love of mine, you're walking, walkingwalkingwalking.. and 'til I'm with you, I look - that's what I do. I stand with open eyes, 'cause your roof's been hiding the skies, my skies.
Things around, we're getting bigger everytime. Love of mine, you keep me silent everytime. When I'm with you, I look - that's what I do. I stand with open eyes, 'cause your roof's been hiding the skies. My skies

Den skäggiga mannen med det fina skägget tar alltid andan ifrån mig. Vi kan inte prata så mycket men om vi kunde skulle det vara bra. Bra prat alltså. Värt å så.
Den skägglöse mannen utan skägg tar alltid andan ifrån mig. Vi pratar inte så ofta men när vi gör det är det bra. Bra prat. Värt och så.

-Det var bara det. SKOJA HEHE. Det är aldrig bara det. Måste skriva ner en text från en fin låt som är fin, den kommer snart.

"I would love you so, I would love you more. Do you?" - Det där var fint.

OKEJ JAG FICK JUST REDA PÅ ATT JAG FICK JOBBET SOM GATUMUSIKANT I SOMMAR OCH ÄLSKAR LIVET SÅ HIMLA MYCKET FÖR JAG TRODDE VERKLIGEN INTE ENS PÅRE SJÄLV ELLER SÅ. SÅ HIMLA PEPP. LYCKAN OSV. SKÄGGET OSV. BÄST OSV. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHEEEEEEEEEE. Kollar på Limitless på tv när jag borde sova för sömn är ju bra men Robert De Niro är ju så bra att man bara kan gå och bli kär lite hur som helst.

Förut brukade jag å min kära vän säga och önska att Robert De Niro var vår maffia-morfar och Jackie Chan var vår karate-farfar. Åh så blåögda vi var. Den riktiga maffia-morfarn är ju Marlon, och karate-farfar klarar jag mig nog utan. De Niro kan bli min maffia-pappa. Ja. Detta är bra. Haha, sånt här jag tänker på när jag sitter i mitt rum och chillaAaaAAaAaAAr. Min säng är så himla äcklig för jag sitter alltid och äter i den när jag kommer hem på kväller men haha vem bryr sig det är ändå bara jag som ska befinna mig i den. Såatte. Nu ska jag fortsätta ge Limitless & Robert uppmärksamhet, HÖRS RÅ

Kent på twitter är för övrigt MITT LIV. De är bäst och deras tweets är knäppa men oftast bäst. Urval typ:

11:55 PM - 14 Apr 12 "Vad var det jag sa förra söndagen?Jag ska aldrig mer dricka,eller...Jag måste försöka dricka lite mer."

8:12 PM - 14 Apr 12 "Nej. Nu orkar jag inte vara snäll längre. Hädanefter ska jag hålla mig till sanningen!"

7:20 PM - 14 Apr 12 "Det är synd om ke.... människorna"

9:36 AM - 13 Apr 12 "Just nu ganska positiv. Men snart negativ igen."

5:05 PM - 6 Apr 12 "Finskt ordspråk 2: Ingen ser dig, ingen bryr sig, du är ensam."

3:10 PM - 6 Apr 12 "Finskt ordspråk"De är bara livet""

Är så himla trött på allt det lilla men inte det stora. Det är ju i slutändan bra och framförallt viktigt, kanske ett litet dipp här och nu men i det stora hela så är jag inte dippig. Känner mig dum som klagar på allt i vardagen och försöker att hålla det för mig själv. Perspektivet försvinner men jag är kvar. Drömmer mig bort till otroligt dumma, idiotiska och bara helt orealistiska saker (ibland bör man vara hård mot sig själv för skärpning) och minns/vet inte riktigt hur jag hittar tillbaka till perspektivet.

Fokuserar på en sak i taget tänkte jag nu. Skola, teater. Sen får resten vara, verkligen. Det får vara. Lyssnade på en fantastisk låt av Andreas Tengblad på vägen hem ("When I'm With You") från bussen och kände mig som värsta powerkvinnan. Halvdan insikt om att jag ska ta hand om mig själv nu, övriga mogna män med skägg får stå åt sidan och ska inte vara med på kartan på ett tag. Kanske behövs det för perspektiv, något behövs iallafall och jag får väl ändra något för att känna av om det var rätt. Så det är bra. Om jag är seriös med den planen, hoppas det - mitt undermedvetna gör lite vad det vill ibland och drömmer om konstiga saker.

På mindre punkter HATAR jag mitt sinne för att tappa bort saker, hittar ej mitt nypåfyllda busskort - busschauffören sa att jag fick åka gratis om han fick mina blommor men sms-biljetten var redan skickad så tyvärr. I efterhand vad det tur för blommorna var fina och viktiga och borde ej bytas bort för 11kr biljett. Om mitt sinne för borttappning och djävulen var i ett rum å jag skulle skjuta någon skulle jag ej skjuta djävulen. Så illa äre juh. HAHA äre juh var med filt fult. Borde sova men orkar verkligen inte, orkar inte med någonting, bara det där stora. Juste. Det orkar jag med.

p.s. Har världens finaste vännder i hela världen som jag älskar så mitt hjärta vill spricka d.s.

Ibland vill jag slå mig i ansiktet och säga åt mig att skärpa mig istället för att sväva på rosa moln i en alternativ verklighet där allt är möjligt. Det vill jag dock ganska ofta, inte bara ibland. Trots att jag inte alls svävar på rosa moln i en alternativ verklighet, någonsin (för ett år sen kanske). Så det var ju dumt? Men jag vet inte. Kanske svävar jag på rosa moln i den riktiga verkligheten ibland, så som jag vill se den. Men jag vågar inte tro att den ska vara så bra som den är ibland, därför jag behöver slå mig själv. I ansiktet.

Bottomline; livet är fint. Ändå. Och så. Eller något. Fanns ingen bottomline.

DOCK kanske jag borde sluta kära ner mig så sjukt hårt i skäggiga män, det har blivit för mycket av en vana. Tror inte på fridas regel om att det är okej så länge det bara är en, the one and only perfect drömmen. Men den regeln funkar ju typ inte. Så kanske ska lugna mig lite. Eller inte, vad ärde för fel på att luras med sig själv lite ibland?

Man kan i och för sig bli dryg då.

Antony & The Johnsons – Knockin' On Heaven's Door




(Haha låt mig vara, jag får det är min blogg. Även; det sista paret finns inte ens på världskartan. Åh vad jag älskar dem.)

HAHA okej blir bitter. Går och lägger mig. Borde, men äter mer tyrkisk peber istället. SÄMST. Kommer vara död, får ångest över skola och matematik. SKITER I OSV. SOM ÄKTA REBELL OSV. OSV. OSV.

Vad kallas det som du ger din själs kärlek när du ger en knippe blommor?
- En bukett.

TP levererar alltid. Såatteeeeeh. Vill skriva "Hej! TP är kul! Ska vi spela lite, dricka lite kaffe, bli lite kära och lyssna lite på håkan/lasse/salem/våra hjärtslag? Kom igen det blir kul! Speciellt det där med att lyssna på hjärtslag, då är man estetisk och cool duvet!". Borde sluta uppdatera varenda tanke som korsar min hjärna på denna blogg. FAST NE, för det är ju typ dens påäng. HAHA STAVADE JAG JUST POÄNG SÅDÄR? Ja, ja det gjorde jag. Den här bloggen är mitt bollplank som sparas, och det är väl okej. Mest komiskt. Tex när jag tycket att det är en bra idé att skriva dikter på fyllan klockan halv fyra på morgonen. Då är det extra bra att ha en blogg liksom.

Lasternas summa är ju konstant, nu går jag och lägger mig på riktigt. Det är dags och jag vill sova. Puss kram och allt vad som är bra/mysigt. MAHA sämsta avslutet ever. Hoppas ni mår bra! Puss.s.s.s.s.s.s.

Berätta hur du gör? Berätta hur du gör... det är en känsla som du lämnar när du vänder bort din blick, berätta hur du gör.
Berätta vad det är, den här linjen i din hand. Berätta vad det är, så jag förstår hur jag ska nå dig, berätta vad det är? Det finns dem som åkt till månen, miljarder år av sten.. Men jag har hört hur det berättas om en säkerhet trots allt.. en känsla som är ren. Så berätta hur du gör. Berätta hur du gör? Och jag ska utså all den ensamhet som följer när du går, om du berättar hur du gör.
Två saker har du glömt här.. två saker vad jag minns! En blå, blå sjal med svarta fransar. Och nåt mer som inte syns.
Det finns dem som stannar tiden, det är inte bara attityd. Och jag har gett mig av men hjärtat börjar svalna redan innan jag passerar Stockholm Syd.
Berätta hur du gör. Berätta hur du gör? Det är en känsla som du lämnar när du vänder bort din blick.. berätta hur du gör.

---

- Jag visste inte att det var du
- Jaha, jo det var det. Så är jag
- Jag såg inte det.
- Nej jag vet man ser väl inte alltid så mycket
- Nej, man gör väl inte det.

---

Som du kanske har förstått (?), jag är hos dig igen. Jag försvann ett tag på vägen men jag sakna dina sinnen..
De här väggarna rasar och jag undrar vad som händer.
Du har dina moln, jag kan skingra dem kan inte låta dem va. Jag har mina ord, som du sa.
Som du kanske redan hört? jag blir aldrig klar. Som du redan har berört, här är glimmande dar.. välsignade december står för dörrn och livet längtar.

Velar mellan att tro att livet är Men Toby, att det som ska hända och borde hända kommer hända. Mellan den tanken och tanken att om något ska hända får man väl för FASIKEN ta tag i det själv. Som vanligt, liksom. Kommer fram till ingenting. Men nej.

För jag har inte sett nån som dig än, vi är förlorade, vi två, sen vi var 17 år.
-Blablablabla.
-? ...Chachacha. (Ni får mig vart ni vill)
-Blablablabla!
-?! Chachacha! (De får dig vart de vill)

Nej jag kommer inte släppa denna låt på ett tag, nu är det dags för 17 år.
VILL SLÅ ALLA UNIVERSITETREKLAMER PÅ SPOTIFY I HUVUDET. Varför stör ni min musik? Eller när man lyssnar på världens lugnaste låt som störs av GIMME ALL YOU LOVE GIMMEGIMME ALL YOU LOVE med Madonas hetsiga tempo. Jag tycker om Madona men jaaaaaa jag veeeeeeeeet man borde väl skaffa premium osv hejdå.

Såatteeeh. Gårdagen var ju ett enda stort pendlande haha. Börjar (nästan) bli rädd att mitt å arinas stående skämt är sant. Nerå. Pendlade mellan att vara nervöst lycklig, förväntansfull och att hata livet men inte riktigt orka hata så mycket som blänga på det med en bitter, mörk blick och vara så trött påre. Fick höra en bra låt och önskade att jag också kunde, fastän det inte skulle vara en ursäkt eller så.

IDAG har jag hjälpt till på ett barnkalas halvbakis efter för lite sömn, ätit tårta och mår så himla illa nu för tårta + chips + kaffe&saft är inte. Bra. Näring. Men det var mysigt ändå för barnen var söta och papporna var också det (speciellt en hockeyspelarpappa som är så himla HAFF), fick flashback av den parantesen till igår. Jo men det kanske fanns en hockeyspelarpappa-liknande människa närvarande under pendlandet.

men NU är det harry potter och fenixordern på tv, jag tycker inte speciellt om den men vad gör man inte för Gary Oldman, Maggie Smith och Alan Rickman?

Vi ligger och sover med peppar i bakgrunden
Båda två, det är inget olika
Trasslar in mig i ett metafor-nät
och inser att, skriver jag fel nu
då blir det ju fel föralltid.
Men jag kan ju förklara. Över kaffe.

Ja det alldeles för sent för edelweiss,
vill jag egentligen säga.
Det är det inte alls. Tiden har inte ens börjat,
(du kysser någon annan imorgon)
ingen räknar ner förutom jag.
Men någon måste väl?
...inte? Men visa då.

ÅH jag orkar inte för vi skulle ju passa så bra. Låter mig själv vara hur trött som helst i den alkoholbesudlade bitterheten. Lyssnar på Håkan Hellström – Vi Två, 17 År som är min nya "tyck synd om mig nu, jag hatar livet"-låt, tycker synd om mig själv (lite i stunden) och hatar livet. Inte hatar alls. Är bara trött. Och så. Det hade kunnat räcka nu.

p.s. NEJ JAG VILL INTE SOVA MED DIG IKVÄLL. Allt suger (inte du egentligen). Jag har väntat på ett regn, som inte kommer. Det kommer bara snö. d.s.

Men du sover ju inte, hör du inte på?? Vart du vill så fort du kan. Håkan har inte grammatiska fel i sina texter, du har rätt. Godnatt (du suger dock) (inte)

Numera sitter en bitter figur i min säng. Ja, det är jag då - ingen annan figur som kan tänkas ha krashat min säng. Ikväll var the one and only night, om man vill, och det blev liksom bara en night. Ingenting mer, alls, om man vill. Allt blir vad man gör det till, egentligen var det en trevlig kväll som inte alls behöver vara the one and only.
Men eftersom jag sitter här i min bitterhet med chips och godis klockan tre på natten (låter patetiskt??!! Men jag är ju precis hemkommen från alkoholhaltig kväll så det är väl okej osv. ÄSCH det är okej ändå) så tänker jag just nu säga att det här var den enda kvällen och den var ingenting. Ber till gud att iallafall ett fint videoklipp infinner sig i min mobil. NEJ tydligen var det ljudlöst? Vet ej ens vad mobilen gör med mig. Hatar mobilen mer än kvällen (det är inget bra mått då jag inte direkt hatar kvällen så mycket som är bitter påren). I VILKET FALL får jag för fasiken ta tag i mitt liv och kaffemys själv om jag så gärna vill ha det. Sluta drömma mig bort till fina saker och istället ta tag i att de ska hända. Inte mer med det.

It's a rough truth osv. Påsken är över nu och tyrkisk peber ligger i väskan. HEJ.DÅ.

haHA älskar att jag sitter och äter ocraveat godis bara för att jag kan. Bara för att det finns och bara för att det är goooott. Ja. Annars har jag koll, ska ner på stan om en timme. Tills dess ärde baksmällan på tv. Så som sagt, jag har koll. Skriver alldeles för mycket på min blogg men alltså, va' ska' man görah?
JO JAG VET VAD MAN SKA GÖRA! Kom på att kaffe nyss anlände till hemmet. Kaffe är livet (men mina fingrar vill alltid skriva kagge när jag ska skriva kaffe). Då bör man dricka kaffe. Förfesta med kaffe? JaRå det är en ganska bra förfest. Hejdå.

Kategorins namn "ALLMÄNNA TANKAR versaler (/ordbahjsz)" är så himla rätt för det enda som befinner sig under denna kategori är just ordbajs.

Bo Kaspers Orkester – Brev den här låten brukade få mig att börja gråta förut. HEJDÅ (på riktigt)

Hatar livet när kaffet är slut, tröstäter påskgodis.

//Överdramatiseraren

p.s. OCH JAG HAR INGEN JÄVLA RULLGREJ SOM TAR BORT SKRÄP MEDAN ATT MINA BYXOR ÄR FULLA MED KATTHÅR OCH TRÅDAR d.s.

Sitter och blir krigad på av diverse bilder som tjejer lägger upp i protest mot hur samhället klankar ner, det är ju det man gör om man är cool osv nu, inte faktiskt reflekterar över samhället/förbättringar utan ger igen med samma mynt. Det är bra. ALLTSÅ! Jag är inte ens bitter. Eller nåt. Visste inte att jag hade de där tankarna i mig förens jag skrev ner dem nu. Men jag lyssnar på Simon & Garfunkel och älskar livet ändå, trots små gömda agressioner (?). Fan vad fina de är, simongrafunkel alltså. Zuperfina.

Jag är typ opeppad inför ikväll, hoppas det blir trevligt ändå. Vill mest bara bli kär för det är fint å så. Dricker påskmust i mitt kök istället. Äehjmen det är minst lika bra såatteh.


Blev inspirerad av en fin text igår (igår? Vet ej dagar längre) så ville uppmärksamma den lite här för min enda läsare som är jag själv, heheheui.

2011-11-05 21.22.21 Livet är ju en jävla soppa. Ibland god och man säger slurp hela tiden och ibland inte ens tugg-glad. Bara slinker ner i strupen och liksom kladdar ihop med hinnan där. Som en såndär äckelhinna som lägger sig uppepå varma chokladen och man bara vill spy på hela gatan och i nått hörn.

Mitt liv är jävligt lätt och lagom. Mitt hår är fint men slitet, jag biter på naglarna för att komma åt nagellacket som jag precis målat på. Jag njuter av mitt ansikte då och då men spyr på det lika ofta. Jag går på mysigaste högskolan, men säger bajs hela tiden för att jag tycker jag är så kul och hatar att man ska vara vuxen. Lever på redbull och adhd-symptom på dagarna, och på något annat på kvällarna.

Ibland äter jag sniglar i jakt på tid, oftast till frukost. Sticker sönder målningar som inte duger fast som visst duger men som sticks sönder ändå. Jag har fina skor som låter högt och jag växer hela tiden. Inte på bredd och i kroppen men i huvet och ögonen. Men inte munnen.

Jag har världens bajs-sjuk-finaste killen i min stad som jag tänker gifta mig med. Han är så fin att man kan dö och jag tycker att hans flickvän ska dö, för hon verkar inte ens kul och har fult hår.

Tänker på finfolkskollektiv, uteliv och köttfabrik. Att jag vill bo där sen. Inte i en köttfabrik men det första. Emil tyckte malmö igår, kanske jag med, vi kan ju snacka så bra skånska så det är ju jävligt bra. Tänka med vänsterhalvskallen och dricka öl (om det var gott).

Och oj vad skönt att jag äter massor med vitlök med flit för att du och du och du och du inte ska hångla med mig ikväll. Inte ens lyfta upp mig och tro att jag vill titta dig i dönacken och ta tag i dina svetthålor.

Tänker att hela jävla världen är ett åskmoln (inte dåligt), men att du är smällen (asdåligt).


Så gick den. Och här är då bloggen som den hör till men som är himlans inaktiv så det är väl så http://emmaklemets.blogspot.se/. Här på bloggisen vill jag ju spara fina saker och jag tyckte det var en sån. Kanske borde man ju säga det till författaren, man blir ju glad, ah kanske borde man det.

nej nej nej du släcks inte
jag vet inte varför du fortfarande lyser här borta?
det är inte ens ljus

följer slaviskt ända sen alltid
vill bara se hur ni har det, eller nej
vet inte varför egentligen

har inte blivit överrumplad hittills
det är ju bra och skönt
har klarat mig av den enkla anledningen att
jag mår ju minst lika bra (bättre)

men du? från öckerö loge hörs dragspel och bas

Hittar cuts överallt på mig. Typ rivmärken i ansiktet och händerna och armarna och benen och överallt. Är jag emo i sömnen?

Känner mig utseendefixerad som aldrig förr och tänkte skriva ett inlägg om hur man ibland känner sig snygg och ibland vill slå sitt ansikte och idag är det det sistnämda trots att mitt mål med livet denna dag är att vara snygg. Sen såg jag en bild på mig själv som var ful och orkade inte längre bry mig. Bara lite. Det är för drygt att vara dryg. Ibland. Vi får se om jag kommer igen med utseendefixeringstillfredsställelse sen. Hejdå

Ligger under täcket nu iallafall, för att uppdatera (er) mera. Reagera mera.
Välte nästan ut min tomma kaffekopp = hjärtattack. Hejdoooo

du säger så och sen si
jag tänker bara idioti

VÄRLDENS BÄSTA RIM SOM JAG JUST KOM PÅ TACK SÅ MYCKET *bockar
Dricker kaffe i min säng och funderar på idiotin i vissa människors uttalanden som inte alls är idioti utan bara osäkerhet (iallefall i just detta fall) men ändå så himla dryg. Vem skriver så? Vem har så pass obefintlig självdistans men stor medvetenhet att de skriver saker med undertexten "jag vågar inte riktigt är någon på att göra detta med mig? haha". Det där haha är ett såntdär när man skruvar på sig i ett osäkert ansiktsuttryck när man säger det. "...ha, ha". Men vad ska man göra? Tror min kaffebryggare börjar gå sönder då jag alltid får kaffestoftsgrejs i koppen. Önskar att jag orkade spela in någon slags videoblogg för det skulle vara kul. Orkar inte. Muahahahaha osv.

En annan sak som plottrar my mind förutm mina eftervblivna styckeindelnignar på bloggen (????orkar jag ta tag i dem??? NEJ. Det ser fint ut ändå. MVH tjej som ändåså skriver tjugo meningar i samma parantes och helt missanvänder dessa precis som allt annat) är tjejer/flickor/kvinnor som på asfula sätt bekräftar alla nedvärderingar mot kvinnor så som när de säger "jessica finner sin plats i köket. hehehhehehi" eller "haha har du mens eller? hahahaheh". På skoj, är jag mycket medveten om trots att de antagligen inte är medvetna själva om att det inte lär vara helt på skoj, men ändå ganska bekräftande till alla killar/pojkar som säger exakt samma sak på skoj/allvar. Nära-vänner-skoj, okej då kanske man förstår men instagram-twitter-skoj är ju lite mer otydligt.

Det är på skoj Jessica, ta inte allt så seriöst??? Okej. *går å lägger mig

(har aldrig någonsin gått och lagt mig när jag skrivit det på bloggen som uppmaning. BADAzZzZz)
(HEHEHE slutet på badazz blev sömn-ZzzZZzZZz som en riktig kalle anka tidning. Inte meningen därav kul. Heheheh). zasveeeeeeeeeeee

Idag har mitt liv varit totalt och komplett KAOS med så feta versaler det bara går och vändts upp och ner bara för att vändas på rätsidan igen. WATTAFAK känner jag då. Sen tänker jag att man lär sig något nytt varje dag och fan vad jag har lärt mig idag. FAN VAD JAG HAR LÄRT MIG IDAG. Skriver mer på super secret hemlig blogg. Muahahah osv.

Största lärdom: tvivla ej på dig själv. DET ÄR SÅ SJUKT OVÄRT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

BLIR SÅ BITTER GÅR Å LÄGGER MIG GOD NATT

Varför har mina stadsvandringar så många besökare? Ing(en) vet om dem och ingen borde snubbla in här? Konsigt.

Lyssnar på Norah Jones och tänker på Ralphe Finnes som är världens finaste. Otroligt fult att jag börjar alla meningar med verb, som nästan alltid är "lyssna". Men musik ger 90% av all inspiration just nu. Så det är fint ändå. BLIR SÅ TRÖTT ATT HAN-SOM-ALDRIG-KOMMER-VARA-HÅKAN FÖRSÖKER VARA MIN HÅKAN. ÅH DET ÄR INTE ENS DU SOM SPELAR NÅGON ROLL, DU ÄR INGEN MAN UNDER MÅNEN!!! Egentligen är jag bara så himla bitter för att jag får uppmärksamhet från fel man. Solen syns ju liksom inte till. JAJA kanske sitter jag i skuggan med flit, man kan bränna sig på solen?! Den kan vara läskig. MVH kungen av metaforer. Den här Lars Winnerbäck – Under månen spelas konstant på spotify så därför återkommer den referensen, den låten är bäst. Lasse är mannen under månen.

Jag är så himla trött på ensamhet och tystnaden har mist sin dignitet och jag ORKAR EJ att lasse sätter ord på livet så bra. Jag är inte ensam, det är inte så, men ändå. Lite. Ibland. Nu umågs jag med mina teaterapor dagarna i ända och känner mig mindre ensam men desto mer onyttig med diverse. Det är ok, njuta av livet kan man väl få lite ändå ibland iallafall. Hehe. Älskar mina stadsvandringar mest i hela världen, gör dessutom ensamheten så mycket mindre (insåg jag nu). Insåg också att jag njuter av livet men inte med någon på något sätt och den lilla skylten med motivationstexten "delad glädje är dubbel glädje" som ligger i köket skrattar mig i ansiktet. Du är också ensam idiot-skylt. Skoja, är inte ens sur (HUHU ROLIG JESSICA) utan det är bara små komiska detaljer i livet.

Jag tycker ju om dem. De komiska detaljerna. Komedi är bra i livet.

När jag fick reda på det var det ingen chock. Hon hade tidigare gått runt med en tröja där det stod I <3 ASPBERGERS så det var liksom mer eller mindre väntat. Min vän, vi kan kalla henne Alfons, hade alltid tidigare varit skygg mot mänsklig kontakt, trots att hon i hemlighet tyckte om att ta på vår långa väns ben och titta på hennes rumpa. Vi kan kalla vår långa vän Bengan, för största anonymitet.
Alfons hade alltid varit skygg och varje gång man pratade högre än en viskning kastade hon sig på golvet och kröp under skåp för att hon var, som så många aspies, känslig mot höga ljud. En gång klättrade hon upp i ett träd bara för att vi blev rädda för ett bi och skrek till, hon vägrade komma ner. Brandkåren kom och tog ner henne.
Det är alltså inte alltid lätt, men vi älskar henne ändå. Det är ju ingen skillnad sedan hon började kalla sig Aspie från innan. Det är ju till och med likt hennes namn Alfons. Bengan brukar subtilt ta på Alfons på tex händerna och benen för att undermedvetet vänja Alfons vid beröring. Det är en kamp varje dag, men det är värt det. Alfons, jag älskar dig.

Pendlar mellan att vilja skrika IDIOTIDIOTIDIOT och mysa med livet. Detta kanske låter läskigt/som bipolär sjukdom. Tror det är tonåren bara *klappar alla tonåringar på huvudet. Idiot är ett sådan otroligt händigt ord i livet för det passar så bra. Precis som frasen "dum i huvudet". Sikken slagfärdighet!

När jag hör Marit Larsen – Fuel blir det jättemycket overload och jag dör lite trorja. Känner dofter (doften), kaffet, hejdlösa skrattet, bläddrande i det där Om Mig, uppmärksamheten i de blåa ögonen, så himla hårda kramar, bussturer, spetsig haka. Mer då? SÅ MÅNGA AVSKED UNDER MÅNEN, orkar inte med dem. Varför ska det vara så för? Jag vill alltid ha marit larsen-rus vid min sida. Och lasse på andra sidan. Inget utesluter något, absolut finns inte, du är inte fel sort.

Varje stycke på min blogg känns som en egen berättelse. Önskar många saker. Går och lägger mig snart, det är dags. Saknar mannen under månen i mitt hjärta.

-jag tror du är min opassionerade håkan hellström. älskar dig för det
-du kommer aldrig bli min håkan hellström, jag vet inte ens var du är just nu
-du kommer alltid vara min brooklyn sun
-och du antagligen min aprilhimel, ett tag till iallafall
tills jag åkt till brooklyn och sett solen gå upp, eller nåt
finns det någon mer?
-kanske den festliga, som också kommer från USA
sen är det schlutt

Lyssnar väl lite på Håkan och tycker synd om livet. Lyssnar på Melissa Horn – Tyck synd om mig nu bara för att jag faktiskt borde ha hört låten som jag använder som referenspunkt varje gång någon ska tycka synd om mig minst en gång. Musik är fin, den säger så mycket mer. Så mycket bättre (JA TED).

nerkärad
fallande
Ska du sluta snart?
åker hit och dit och önskar att jag var en kanin
så jag inte heller kunde låta något
Det är inte lätt när det är svårt! dånade han
-Eloge och sorti.

Sitter och gråter som en skadad säl efter http://www.youtube.com/watch?v=9yjAFMNkCDo&feature=related som alltid tar mitt hjärta och lyssnar på Håkan Hellström – Vi Två, 17 År nu och gråter lite till.
Imorgon kommer allt vara som vanligt igen

Min dag har varit så tremendöst fyllt av urpsykningar idag, men på ett bra sätt i slutändan. Tremendöst är inte ens ett ord i svenska språket!!!! Hatar livet för det, ska införa det när jag sitter högst i svenska akademin*-hierarki. Alltså om max ett år (va???!).
Kan inte skriva på persikan längre, blir ledsen. Allt där blir konstlat och fel?? Här blir det snällare och ärligare. Jajajaha får väl reflektera över det senare när mat infinner sig i min mage.

Ang. indie-människan som vill dö lilla indie-döden med rödvin så var den en anledning till dagens urpsyk. Men mest var anledningen min egna hjärna. Som inte gör som jag vill utan istället tänker "ÅH nu ska jag glömma hur man beter sig när det minst passar och ta upp det från minnet det resten av veckan". Känner mig precis såhär:
I vanliga fall: *asrolig, bra på att formulera mig, trevlig
I viktiga fall: *slutar minnas hur man ska bete sig, säger saker i stil med "my name be potato". Trots att jag bor i Sverige.

Amy Poehler gör väl livet lite bättre. Och känslan att känna sig önskad, oavsett osv. Fast det sistnämda borde vara oväsentligt bajs. NEJ JAG SÄGER INTE ENS BAJS I LIVETS SAMMANHANG ALLTSÅ ALDRIG NÅGONSIN.
NU SKA JAG ÄTA LASANGE OCH SÄGA HEJDÅ TILL VERSALER. Och till er. Hejdå! MVH fyndig.


*Kanske ska lära mig stava akademien också. KANSKE

Fb-vän: "orka cp dampa! rikti tönt"
Den här fb vännen är komisk ibland men känner den knappt, varför är vi vänner på fb? Vet ej tog bort osv men det var inte poängen. Vem fasiken skriver.. alltså. hela den meningen?
Är så sjukt bitter att jag inte vet var jag ska ta vägen och blir sur på mig själv över min bitter-bitchighet. Wattafaaak, jessica. Blir asarg för att livet slår mig i ansiktet hela tiden och sen ännu mer arg för att "det finns så många som har det värre" osv och att typ allt sitter i mitt huvud. Vet inte varför jag ser allt så negativt???? INTE LIKT MIG. Typ. Brukar inte vara såhär bitter. Blev bitchslapad två helger i rad av livet så är nog lite därför. Men ibland är det kul, å vara bitter. Bara inte hela tiden för då känner man sig sämst, som om man förstör livet för alla som är runt omkring också. Å DET SUGER.

Men nu ska jag lyssna på en asbra podcast och skratta. För livet är inte ens illa. Återkommer kanske sen och bittrar ur mig över vin-drickande twittrare som vill dö lilla indie-döden. SO HARDCORE. Hehe (jag får iallafall mig själv att skratta över hur töntig jag är när jag blir arg. Bra!) puss!